Skulptur "Promesse de Bonheur" (1993), brons
Skulptur "Promesse de Bonheur" (1993), brons
Snabb information
begränsad, 60 exemplar | numrerad | signerad | brons | patinerad | storlek 35 x 15 x 10 cm (h/v/d)
Detaljerad beskrivning
Skulptur "Promesse de Bonheur" (1993), brons
Den internationellt kände konstnären Arman, född Armand Fernandez 1928 i Nice, var en av grundarna till konstnärsgruppen "Nouveaux Réalistes" 1960. Genom att förstöra och sätta ihop föremål, som musikinstrument eller möbler, ger han ett nytt perspektiv på vardagslivet.
Original bronsskulptur, patinerad. Upplaga 50 exemplar + 10 E.A., signerade och numrerade. Gjuteri Bocquel, Bréauté, Frankrike. Storlek (h/v/d): 35 x 15 x 10 cm.
Producent: ars mundi Edition Max Büchner GmbH, Bödekerstraße 13, 30161 Hannover, Tyskland E-postadress: info@arsmundi.de
Om Arman
1928-2005
Arman (Armand Fernandez) föddes i Nice 1928 och avled i New York 2005. Den franske objektkonstnären är en av de viktigaste medlemmarna och medgrundarna av gruppen "Nouveaux Réalistes".
Arman studerade vid konstskolan i Nice samt vid École du Louvre och École National des Arts Décoratifs i Paris. Hans objektmålningar har visats i många europeiska städer.
Arman var tidigt vän med Yves Klein. Han började doppa föremål som kedjor, burkar, nycklar och liknande i bläck och trycka dem på papper. På så sätt uppmärksammade Arman mer och mer det enskilda, förformade objektet. Detta resulterade i soptunnor eller papperskorgar med begagnade produkter från vår konsumtionsvaruindustri. Dessa följdes sedan av ackumuleringar av liknande föremål, såsom radiorör, kugghjul eller ampuller - oftast i plexiglaslådor. Arman arbetar med det givna materialet som en målare med pensel och färg. Han komponerar, men lämnar också ett stort utrymme för slumpen.
Det unika med Armans verk ligger i sammansmältningen av föremål och porträtt från musikens och teknikens värld. Han behärskar virtuost gåvan att göra musiken synlig.
Arman tilldelades 2:a pris vid Tokyobiennalen 1964 och Marzottos stora pris 1966. År 1968 utnämndes han till lärare vid University of California (UCLA). Under 1968 var han också representerad vid Venedigbiennalen och documenta i Kassel. Hans berömda målningar och skulpturer finns på alla större konstcentra.
En legering av koppar med andra metaller (särskilt tenn) som använts sedan urminnes tider.
Vid gjutning av brons använder konstnären vanligtvis tekniken med förlorat vax som går tillbaka mer än 5000 år. Det är den bästa, men också den mest komplexa metoden för att tillverka skulpturer.
Först gjuter konstnären en modell av sin skulptur. Denna bäddas in i en flytande silikongummiblandning. Så snart materialet har stelnat skärs modellen ut. Flytande vax hälls i den negativa gjutformen. Efter avkylning avlägsnas vaxavgjutningen från formen, förses med gjutkanaler och doppas i en keramisk massa. Den keramiska massan härdas i ugnen och vaxet rinner ut (lost mould).
Nun hat man endlich die Negativform, in welche die ca. 1400° C heiße Bronzeschmelze gegossen wird. Nach dem Erkalten der Bronze wird die Keramikhülle zerschlagen und die Skulptur kommt zum Vorschein.
Nu har du äntligen den negativa gjutformen i vilken den smälta bronsen hälls vid en temperatur på cirka 1400° C. När bronset har svalnat krossas det keramiska skalet och skulpturen framträder.
Sandbäddsprocessen används ofta för bronsgjutgods av lägre kvalitet, men dess ytfinish och kvalitet kan inte mäta sig med den mer avancerade processen med förlorat vax.

Riktning inom samtida konst, där föremål ställs ut som sig själva och används för konstnärlig komposition.
Objektkonsten var ett uttrycksmedel för kubism, dadaism och surrealism, och har under sin utveckling fram till idag gett upphov till olika presentationstekniker.
Ett plastiskt skulpturalt konstverk av trä, sten, elfenben, brons eller andra metaller.
Medan skulpturer av trä, elfenben eller sten tillverkas direkt från materialblocket, för bronsgjutning förbereds först en arbetsmodell. Vanligtvis är den gjord av lera eller andra lättformade material.
Skulpturens storhetstid efter den romerska antiken var renässansen. Impressionismen gav en ny impuls till skulpturkonsten. Även samtida konstnärer som Jorg Immendorf, Andora och Markus Lupertz berikade skulpturen med enastående verk.