Bild "Les Montres Molles", inramad

För Salvador Dalí är måleriet en visualisering av hans fantasi, som stimuleras av en självskapad verklighet. För honom är drömmar och hallucinationer den verkliga världen. Ämnena i hans verk präglas av ett ständigt självutforskande och inflytandet från Freuds psykoanalys.

Den främsta företrädaren för den veristiska surrealismen började sin utbildning vid Madrids akademi, men relegerades på grund av sitt upproriska beteende. Han fortsatte dock att studera de gamla mästarnas målningar, vars motiv återfinns i hans egna verk. Hans tidiga verk präglades av kubism och italiensk futurism.

Han anslöt sig till den surrealistiska kretsen 1928 genom Miró. Där träffade han Gala, surrealisternas musa. Hon blev hans partner och modell för många målningar.

Den mångsidige konstnären var inte bara intresserad av måleri och skulptur, utan även av film. Tillsammans med Buñuel gjorde han "Den andalusiska hunden" 1929. Hans första bok följde ett år senare, där han förklarade sin "paranoia-kritiska metod".

1940 reste Dalí till USA i åtta år, där han främst arbetade inom mode- och reklambranschen. När han återvände till Spanien omfamnade han katolicismen och införlivade allt fler religiösa och mytologiska teman i sina verk.

De bisarra formerna och figurerna i hans målningar avviker ofta från verkligheten och kombineras med absurda kombinationer av föremål för att skapa en fantastisk drömvärld. Trots detta har de en häpnadsväckande realism. För Salvador Dalí var iscensatt provokation en väsentlig del av hans konst och hans beteende.