Skulptur "Mor med barn", brons
Skulptur "Mor med barn", brons
Snabb information
ars mundi Exclusive Edition | begränsad, 980 exemplar | numrerad | signatur | gjuteriets kontrollstämpel | certifikat | brons | ciselerad | patinerad | originalstorlek | storlek 23 x 8 x 5 cm (h/b/d) | vikt 1,35 kg
Video
Detaljerad beskrivning
Skulptur "Mor med barn", brons
Tillsammans med Nolde Foundation Seebüll kunde vi förverkliga en bronsutgåva av Emil Noldes träsnideri "Mor och barn" i originalstorlek. Det nästan rörande verket visar honom som en skulpturkonstnär av rang.
"Det är relativt okänt att Emil Nolde började sin konstnärliga utveckling som utbildad träskulptör och möbelsnickare. Han var därför mycket väl förtrogen med trä när han under sin resa till Söderhavet 1913/14 tog upp snidningstekniken igen. Redan under resan skapade han en liten serie skulpturer. Samtliga ingår i hans kvarlåtenskap i Ada och Emil Nolde-stiftelsen i Seebüll.
Motiven i dessa skulpturer är ett centralt tema som kännetecknar hans konst: den mänskliga varelsen. Han var intresserad av att återge karaktären under ytan och de väsentliga egenskaperna hos de avbildade personerna. Det gläder mig mycket att med denna skulptur, som återges i utmärkt kvalitet, ytterligare en aspekt av Noldes arbete blir känd för en utvald publik." (Dr Christian Ring, direktör för Nolde-stiftelsen i Seebüll) Skulptur i fin brons, gjuten för hand med Lost-Wax-processen, ciselerad och patinerad. Direkt gjuten från originalet och reproducerad i originalstorlek. Begränsad upplaga på 980 exemplar, numrerade och signerade och med gjuteriets stämpel. Publicerad i samarbete med Nolde Foundation Seebüll. Med numrerat äkthets- och begränsningscertifikat. Storlek 23 x 8 x 5 cm (h/v/d). Vikt 1,35 kg. © Nolde-stiftelsen Seebüll
Kundrecensioner
Eine wunderschöne Skulptur von Emil Nolde. Exklusiv angeboten und sorgfältig verpackt. Eine Freude, die Mutter mit Kind an jedem neuen Tag sehen zu können - nicht nur zur Weihnachtszeit.
Om Emil Nolde
1867-1956 - tysk expressionist
Emil Nolde (född Hans Emil Hansen fram till 1902, då han tog namnet på sin födelseort) anses vara en av de viktigaste tyska expressionisterna. Han avvisades av akademin i München och reste till Paris för att fortsätta sina studier vid Académie Julien där. Från 1905 bodde och arbetade han på den danska ön Alsen och i Berlin och var kortvarigt medlem av "Brücke" och - lika kortvarigt - av Berlin Secession.
Kort efter att Nolde lämnat konstnärsföreningen "Brücke" i slutet av 1907 träffade han den norske målaren Edvard Munch i Berlin, vars verk gjorde ett stort intryck på honom. Under ett besök hos vännen Hans Fehr 1908 började han själv upptäcka akvarelltekniken och till slut behärskade han den.
Idag omfattar Noldes konstnärskap ett stort antal akvareller, oljemålningar, grafiska blad och flera skulpturer. Hans intensiva användning av färg är karakteristisk; även om konstnären alltid förblev figurativ i sina motiv - landskap, blommor, stadsscener, religiösa motiv - "komponerade" han sina bilder helt och hållet från färg. När Nolde 1927 flyttade in i sitt tegelhus "Seebüll" i den nordfrisiska staden Neukirchen, omgav han det med en stor trädgård som gav honom ett överflöd av motiv.
Noldes inställning till nationalsocialismen var problematisk, vilket forskarna länge har varit medvetna om. Uteslutningen från Reichskammer der Schönen Künste innebar att Nolde förbjöds att ställa ut, sälja och publicera sina verk. Nolde försökte upprepade gånger att bli rehabiliterad och erkänd som statlig konstnär. Detta förvägrades honom dock in i det sista. Hans måleri var helt enkelt inte formellt förenligt med nationalsocialisternas idéer.
Vid öppnandet av den ökända utställningen "Degenererad konst" visades 48 av hans verk och mer än 1000 verk konfiskerades som en följd av detta. Tack vare goda kontakter kunde Nolde dock återfå ett stort antal av dessa verk.
Trots sin aktiva lojalitet mot systemet belades han med arbetsförbud från och med 1941. Detta innebar dock inte ett totalt målningsförbud, som det senare ofta ryktades om. I avskildhet i sitt hem skapade han under kriget mer än 1000 av de så kallade "omålade bilderna". Begreppet syftade ursprungligen på att dessa akvareller i litet format fungerade som studier och preliminära skisser som inte omvandlades till stora målningar. Efter 1945 bidrog dessa - otvivelaktigt konstnärligt förtrollande - verk och deras namngivning till mystifieringen av Nolde som en förföljd konstnär.
Trots Noldes motsägelsefulla ideologiska ställningstaganden är det konstnärliga värdet av hans verk obestridligt än idag. Noldes förmåga att få färgerna i en oljemålning eller akvarell att lysa inifrån är oöverträffad.
Verk av Emil Nolde finns i samlingarna på framstående museer världen över, däribland Art Institute i Chicago, Hermitage Museum i St Petersburg, Museum of Modern Art i New York City, Brücke-Museum i Berlin, Albertina i Wien och Kunstmuseum i Basel, för att bara nämna några. Stiftelser har upprättats till hans ära i Seebüll och Berlin.
En legering av koppar med andra metaller (särskilt tenn) som använts sedan urminnes tider.
Vid gjutning av brons använder konstnären vanligtvis tekniken med förlorat vax som går tillbaka mer än 5000 år. Det är den bästa, men också den mest komplexa metoden för att tillverka skulpturer.
Först gjuter konstnären en modell av sin skulptur. Denna bäddas in i en flytande silikongummiblandning. Så snart materialet har stelnat skärs modellen ut. Flytande vax hälls i den negativa gjutformen. Efter avkylning avlägsnas vaxavgjutningen från formen, förses med gjutkanaler och doppas i en keramisk massa. Den keramiska massan härdas i ugnen och vaxet rinner ut (lost mould).
Nun hat man endlich die Negativform, in welche die ca. 1400° C heiße Bronzeschmelze gegossen wird. Nach dem Erkalten der Bronze wird die Keramikhülle zerschlagen und die Skulptur kommt zum Vorschein.
Nu har du äntligen den negativa gjutformen i vilken den smälta bronsen hälls vid en temperatur på cirka 1400° C. När bronset har svalnat krossas det keramiska skalet och skulpturen framträder.
Sandbäddsprocessen används ofta för bronsgjutgods av lägre kvalitet, men dess ytfinish och kvalitet kan inte mäta sig med den mer avancerade processen med förlorat vax.
Grafisk eller skulptural utgåva som initierats av ars mundi och som endast finns tillgänglig hos ars mundi eller hos en av ars mundi licensierad distributionspartner.
Konstnärlig rörelse som ersatte impressionismen i början av 1900-talet.
Expressionism är den tyska formen av den konstrevolution inom måleri, grafik och skulptur, som fann sin föregångare i Paul Cézannes, Vincent van Goghs och Paul Gauguins verk i slutet av 1800-talet. Expressionisterna försökte gå vidare till måleriets grundläggande element. Med livfulla, obrutna färger i stora ytor och med betoning på linje och den resulterande riktade suggestiva expressiviteten kämpade de mot den konstnärliga smak som etablerats av bourgeoisien.
De viktigaste företrädarna för expressionismen var grundarna av "Die Brücke" (Bron): Ernst Ludwig Kirchner, Erich Heckel, Karl Schmidt-Rottluff, Max Pechstein, Otto Mueller och Franz Marc, August Macke, bland andra.
Mästare inom den wienska expressionismen är Egon Schiele och Oskar Kokoschka. Bland skulptörerna är Ernst Barlach den mest berömda.
Fauvismen är den franska formen av expressionism.
Beteckning för ett konstföremål (skulptur, installation) som tillverkas enligt konstnärens vilja i flera exemplar i en begränsad och numrerad upplaga.
Artist's multiple bidrog till en "demokratisering" av konsten eftersom verket blev tillgängligt och överkomligt för en bredare publik.
Ett plastiskt skulpturalt konstverk av trä, sten, elfenben, brons eller andra metaller.
Medan skulpturer av trä, elfenben eller sten tillverkas direkt från materialblocket, för bronsgjutning förbereds först en arbetsmodell. Vanligtvis är den gjord av lera eller andra lättformade material.
Skulpturens storhetstid efter den romerska antiken var renässansen. Impressionismen gav en ny impuls till skulpturkonsten. Även samtida konstnärer som Jorg Immendorf, Andora och Markus Lupertz berikade skulpturen med enastående verk.