Bild "Bouquet de Renoncules" (1968), gyllene ram

Marc Chagall föddes 1887 av judiska föräldrar i den vitryska staden Vitebsk. Han var 20 år gammal när han åkte till Sankt Petersburg för att studera måleri. Där såg han för första gången europeiska modernistiska målningar och blev så fascinerad av dem att han reste till Paris 1910. Han hyrde ett litet arbetsrum i ateljéhuset "La Ruche", hans grannar var Léger och Modigliani, han träffade Soutine, Archipenko och Delaunayfamiljen. Chagall levde mitt i avantgardet, men han var inte intresserad av modern teknik och framtiden, utan snarare av hur han på bästa sätt kunde fånga den nostalgiska, poetiska världen i sina barndomsminnen.

När han såg kubisternas färger och former visste han att han kunde använda dem för att skildra hänryckningen i den lilla staden med sina krokiga trähus, liksom judiska familjefester, den första kärlekens extas eller den flygande violinisten som en symbol för Ahazver, den rastlöse juden.

Från och med då blandade Chagall på ett lekfullt sätt scenbilder från sina minnen med ryska folkloreögonblick, religion, nostalgi och fantasi - och hade framgång: Herwarth Walden, konsthandlare i Berlin och utgivare av tidskriften "Sturm", upptäckte Chagall 1913 och organiserade omedelbart en utställning i Berlin som gjorde den unge konstnären känd i ett slag.

Åren under första världskriget tillbringar Chagall i Vitebsk. Han gifter sig med sin ungdomskärlek Bella Rosenfeld, blir kortvarigt "kommissarie för de sköna konsterna" 1918, men flyttar tillbaka till Paris med sin fru 1923. Den unge konstnären gjorde snart bra affärer: han hade utställningar, målade, illustrerade böcker och 1930 fick han det enorma uppdraget att illustrera Bibeln.

År 1941 flydde Chagall till USA med sin familj. Hans hustrus död 1944 avbröt hans kreativa flöde under många månader. De tidiga naken- och parmålningarna uttrycker Chagalls djupa kärlek till henne med stark erotisk symbolik. Dessa verk är en hymn till lyckan i mänsklig harmoni och visualiserar myten om mannen och kvinnan.

När han återvände till Paris 1947 visade flera europeiska huvudstäder en retrospektiv utställning av den nu 60-årige konstnärens verk. Populära är Chagalls tidiga målningar, som förflyttar betraktaren till en apolitisk idealvärld i skira färger.

Genom att skildra den antika kärlekshistorien i "Daphnis och Chloé" behandlar Chagall även personliga förändringar i sitt privatliv. År 1952 gifter han sig med ryskan Valentina Brodsky. På den grekiska ön Paros började den nya cirkel av liv som Chagall behövde för att kunna arbeta i en skyddad miljö. Dessa händelser skildras i "Daphnis och Chloé". Tysta rum omväxlar med översvallande festligheter. Men över allt detta svävar en påtaglig kärlek, fristående från den mänskliga existensens svårigheter. Chagall arbetade intensivt med denna cykel i tre år. Cykeln, som består av 42 originallitografier i färg, är ett mästerverk inom illustrationskonsten på 1900-talet.

Förutom litografier och bibliska illustrationer skapade Chagall också monumental konst i offentliga miljöer: i slutet av 1950-talet upptäckte Chagall glasmålningar. Fram till 1970-talet utformade han fönster för många stora europeiska kyrkor, en synagoga i Jerusalem och FN. Samtidigt skapade han takmålningar för Parisoperan och väggmålningar i Tel Aviv, Tokyo och New York. Den mycket gamle Chagall arbetade outtröttligt - men han var ovillig att tala om sina målningar.