Bauhaus konst: Modernismens banbrytande konstskola

Bauhaus konst: Modernismens banbrytande konstskola

2023-02-09
ars mundi

Bauhaus, namnet står nu för en design som är både funktionell och estetisk. Konstskolan grundades i Weimar och fanns bara i 14 år, men den producerade några av de mest betydelsefulla arkitektur-, design- och konstkoncepten under 1900-talet. Bauhauskonstens innovativa förhållningssätt lockade internationella studenter och konstnärer och gjorde Weimar, och senare Dessau, till avantgardets centrum. Än i dag har Bauhaus-filosofin inte förlorat något av sin relevans.

Bauhaus historia: Tre direktörer och tre platser

År 1919 lade Walter Gropius (1883-1969), arkitekt och industridesigner, grunden till den legendariska konstskolan. Redan före första världskriget blev han känd som den moderna arkitekturens progressiva hjärnspöke. År 1919 efterträdde han Henry van de Velde som chef för "Grand-Ducal Saxon College of Fine Arts" i Weimar. Här förverkligade han omedelbart sin idé om en progressiv skola för arkitektur, design och konst. Han slog samman högskolan med "Grand-Ducal School of Arts and Crafts" och skapade "State Bauhaus in Weimar".

Det första bakslaget kom 1925 när delstatsregeringen i Thüringen sade upp alla kontrakt med Bauhaus ett år tidigare, och därmed också det ekonomiska stödet. Bauhaus stod inför upplösning den 1 april 1925. Men det behövde lyckligtvis inte gå så långt: I mars 1925 beslutade kommunfullmäktige i Dessau att ta över Bauhaus som en kommunal skola och därmed säkra dess fortsatta existens.

Detta följdes tre år senare av nästa vändpunkt: Walter Gropius hade format arbetet på Bauhaus i nio år och 1928 lämnade han Bauhaus och överlämnade sitt ansvar till Hannes Meyer (1889-1954). Hans mandatperiod varade dock bara i knappt två år. Ludwig Mies van der Rohe (1886-1969) följde honom 1930. På grund av påtryckningar från nationalsocialisterna var han tvungen att flytta med Bauhaus till Berlin under några månader 1932 och upplöste slutligen Bauhaus 1933. Många mästare och Bauhauskonstnärer lämnade då Tyskland och fortsatte sitt arbete utomlands.

Bauhaus reagerade med sitt koncept på sin tids utmaningar

När Bauhaus grundades baserades dess program på Walter Gropius idéer, som ansåg att en grundläggande förändring av arkitektur, konst och hantverk var oundgänglig. I sitt manifest med titeln "What is Architecture?" intygade han att den samtida arkitekturen befann sig i ett bedrövligt tillstånd. Han såg bara "öknar av fulhet" i städerna, med byggnader som i egenskap av "andefattiga mock-ups" bar "skamliga bevis för eftervärlden på vår generations andliga nedstigande i helvetet". En förbättring kunde endast åstadkommas genom en gemensam insats av arkitekter, målare, skulptörer och hantverkare.

För att uppnå detta måste den traditionella uppdelningen mellan konst och hantverk avskaffas. Gropius skrev: "Konstnärer, låt oss äntligen bryta ner de murar som vår deformerande akademiska utbildning har rest mellan 'konstarterna' och alla bli byggare igen! (...) Målare och skulptörer, bryt igenom arkitekturens barriärer och bli medbyggare, medkämpar för konstens slutmål: den kreativa utformningen av framtidens katedral." Arbetet med innehållet på Bauhaus gick dock ännu längre. Nära kopplat till den arkitektoniska moderniseringen var idén om sociala bostäder. Bauhaus skapade med andra ord en bostadspolitik.

Gropius ritade arbetarbostäder och uppmanade sina arkitektkollegor att skapa prisvärda bostäder som var värda att bo i. Högkvalitativa bruksföremål skulle bli överkomliga för stora delar av befolkningen. Samtidigt mobiliserade Bauhaus mot bostadsbrist och hyresjakt.

Bauhaus koncept och fokuspunkter förblev dock inte statiska utan förändrades kontinuerligt. Walter Gropius inledde en annan viktig kursändring. Från 1922 och framåt fokuserade han på att hantera industrins krav och de konsekvenser som detta fick för designen. Den nya sloganen var "Konst och teknik - en ny enhet". Det var framför allt aspekten av maskinell produktion som påverkade arbetet på Bauhaus. De sociala aspekterna fick större betydelse, särskilt när den andre direktören Hannes Meyer tillträdde med temat "Människors behov istället för lyxbehov". Den tredje direktören, Mies van der Rohe, lade däremot återigen större vikt vid arkitektur som skulle uppfylla de högsta estetiska kraven.

Vad är typiskt för Bauhaus-konsten?

Bauhaus filosofi och målsättningar hade ett direkt inflytande på den design som lärdes ut på konstskolan. Fokus låg alltid på funktionaliteten hos byggnader och föremål för daglig användning, senare även möjligheten till industriell produktion. Designen var dock sällan ett mål i sig utan underordnades i hög grad funktionaliteten. Stora delar av Bauhaus produkter var därför utformade mycket funktionellt och med klara linjer, utan många ornament och extremt reducerade i form och färg.

Dessa enkla och samtidigt eleganta konstnärliga formkoncept tillämpades på både Bauhaus konst och arkitektur och brukar idag betraktas som den karakteristiska Bauhausstilen. Men de designprinciper som lärdes ut på Bauhaus var mycket mer varierande. Var och en av "mästarna" på konstskolan förde in sina impulser och idéer, vilket innebar att standarderna för design ofta ändrades. Förutom den strikta funktionalismen flöt därför andra stilar som figuration, abstraktion, expressionism och surrealism in i Bauhaus designkoncept.

Undervisning och lärare på Bauhaus

Bauhaus representerade en ny början inom teori, praktik och undervisning. Bauhaus skilde sig fundamentalt från alla kända konstskolor vad gäller metodik, ämnen, läroplaner och övergripande organisation. I många fall övergavs det traditionella undervisningsinnehållet och mycket större utrymme gavs åt den individuella kreativiteten. Själva undervisningen präglades av den sammansmältning av konst och hantverk som Walter Gropius program postulerade.

Bauhaus hade ett mycket universellt synsätt även när det gällde den teoretiska undervisningen i måleri och skulptur. I början av utbildningen lärde man sig grunderna i materialegenskaper, komposition och form- och färglära. Senare tillkom arkitekturundervisning, proportionslära och planering av stadsdelar samt ingenjörsvetenskap, psykologi och företagsekonomi. För de praktiska eller hantverksmässiga aspekterna fanns en möbelverkstad, en metallverkstad, en vävverkstad, en tryckeriverkstad, en bokbinderiverkstad, keramik, ett glasmästeri, en verkstad för trä- och stenskulptur samt scenbygge. Dessutom fanns det kurser i fotografi, typografi, reklam och ljuskonst.

Bauhauskonsten ägde dock inte bara rum inom skolans väggar; studenterna var aktivt involverade i konkreta byggprojekt. Lärarkåren var organiserad på ett annat sätt än på traditionella konsthögskolor. Utbildningen gavs inte av professorer utan av s.k. "hantverksmästare" och "formmästare". De flesta av "formmästarna" var målare och skulptörer, däribland många välkända namn inom den klassiska modernismen. Bland andra Oskar Schlemmer, Lyonel Feininger, Wassily Kandinsky, Lászlo Moholy-Nagy, Paul Klee och Marianne Brandt arbetade som Bauhauskonstnärer. Bland studenterna möttes det progressiva undervisningssättet med stort intresse. Studenter från ett 30-tal länder skulle fullfölja Bauhausprogrammet under 14 år.

Bauhaus stil och koncept är fortfarande aktuella

Trots att Bauhaus tvingades stänga 1933 kan både dess anda och design fortfarande kännas och ses på många platser idag. Med jämna mellanrum upplever enkel design baserad på Bauhausfilosofins principer en renässans. Särskilt när det gäller energi- och resursbesparande byggmetoder verkar den vägledande principen "Form follows Function" åter bli viktig i dagens arkitektur. Bauhaus frågor och krav på bostadspolitiken är idag mer relevanta än någonsin tidigare.

Konstskolan är dock ständigt närvarande i det kollektiva medvetandet, inte minst på grund av de många byggnader i Bauhaus-stil som finns i hela Tyskland, till exempel i Stuttgart eller Karlsruhe. Dessutom håller olika institutioner och akademiska inrättningar arvet från Bauhaus-konsten vid liv, till exempel "Bauhaus Dessau Foundation" eller Bauhaus Archive i Berlin.

År 1996 erkände UNESCO Bauhaus roll i arkitekturhistorien och förklarade Bauhaus-platserna i Weimar och Dessau som världsarv. Bauhaus uppmärksammades återigen 2019 när man firade 100-årsjubileet av dess grundande. För att markera detta tillfälle anordnades utställningar och arbetsutställningar i ämnet över hela världen. Det internationella och tvärvetenskapliga forsknings- och utställningsprojektet "bauhaus imaginista" undersökte t.ex. hur Bauhaus pedagogik och designidéer togs upp och vidareutvecklades över hela världen.