Djurens värld i konsten

I många tusen år har djuren levt sida vid sida med människan - antingen som arbetsdjur eller som husdjur. Detta förhållande har gett upphov till ett betydelsefullt bildtema inom bildkonsten. Djur i konsten har varit populära motiv under många århundraden och har haft en fast plats i nästan alla epoker. Varje generation av konstnärer har gett sina egna tolkningar av detta ämne. Variationsbredden sträcker sig från grottmålningar och den berömda "brölande hjorten" till stiliserade teckningar från den klassiska modernismen. Djur i konsthistorien har dock visat sig vara ett mycket mångsidigt motiv, inte bara när det gäller stil utan också när det gäller potentiella användningsområden.

Djur i konsten: Från motiv till performancepartner

Djur har varit populära motiv inom bildkonsten under många århundraden. Konstnärerna tolkar djurens betydelse och funktion i sina verk på olika sätt. Först och främst uppfattar många konstnärer - och allmänheten - djur som mycket estetiskt tilltalande och fascinerande motiv. Porträtt av djur från hemlandet eller fjärran länder har varit populära under nästan alla stora epoker. Representationen varierar från fotorealistiskt till minimalistiskt-abstrakt.

Mer än ett ämne: Djursymbolik i konsten

Många konstnärer ser dock djur som mycket mer än bara bildobjekt i sina verk. De använder djur i konsten inte bara för deras egen skull, utan för att ge dem en symbolisk betydelse. Djur placeras t.ex. i konstverk för att symbolisera naturen i allmän bemärkelse, som en motvikt till den mänskliga civilisationen. Men i många andra sammanhang har djuren också specifika symboliska betydelser. Det handlar oftast om specifika värden eller egenskaper eller positiva/negativa drag hos människan. Till exempel symboliserar tjuren styrka och mod, räven smarthet eller ormen listighet.

Religioner har också bidragit till djurkonstens popularitet genom att tillskriva många djur en symbolisk betydelse. De gamla egyptierna betraktade till exempel många djur som inkarnationer av sina gudar. De använde djurskulpturer för att hedra sina gudar. Falken symboliserade t.ex. guden Horus, katten gudinnan Bastet och schakalen guden Anubis. De ställdes upp som stora skulpturer eller placerades bredvid gravar i form av statyetter.

Även i de kristna religionernas bildvärld har många djur ett betydande symboliskt värde. Djur som duvan, ormen och fisken förekommer i många välkända bibeltexter. Dessa djur har också funnit sin väg in i kristna konstverk, alltid med tanke på deras bibliska sammanhang och symbolik.

Djur i föreställningar och happenings

Djur i konsten fungerade dock bara som motiv. I den samtida aktionskonsten från 1960-talet och framåt började konstnärer integrera levande djur i performances och happenings. Idag är den tyske konstnären Joseph Beuys performance "I like America and America likes me" legendarisk. År 1974 tillbringade han tre dagar med en levande prärievarg i ett galleri i New York. Men även livlösa djurkroppar har integrerats i konstnärliga presentationer. Joseph Beuys förklarade också sina bilder i sin utställning med en död hare i en performance. Den brittiske konstnären Damien Hirst arbetade med djurkadaver och ställde bland annat ut en haj i ett vitrinskåp fullt av formaldehyd.

Djurmåleri och djurskulpturer i konsthistorien - från grottdekorationer till en självständig genre

Ända sedan människan behärskade konstteknikerna måleri och skulptur började hon avbilda djur. De äldsta kända avbildningarna av djur i konsten anses för närvarande vara bilder av vårtsvin i grottorna på den indonesiska ön Sulawesi. Dessa sägs vara över 45.000 år gamla. Men även i Europa finns det gamla grottmålningar av djur, t.ex. från stenåldern. Bland annat de berömda målningarna i grottorna i Lascaux i Frankrike, som beräknas vara över 35.000 år gamla. De tidiga människorna målade främst arbetsdjur och jaktdjur som mammutar, bisonoxar, hjortar, hästar och kor. Det exakta syftet med dessa väggmålningar har dock ännu inte slutgiltigt fastställts. Teorierna sträcker sig från rituella och kultiska avbildningar till berättelser som åtföljer bilderna.

Från antiken och framåt utvecklades en mer mångsidig kultur av djuravbildningar inom konsten, särskilt inom skulpturen. Detta kan förklaras med djurens allt större betydelse i människors vardag, både som arbetsdjur och husdjur och i religiösa sammanhang. Många avbildningar i ibland monumentala skulpturer, reliefer, på papyrus, amuletter eller mynt speglar detta. Men i det måleri på duk som vi känner till idag hade djuren till en början inte någon särskilt framträdande ställning. I landskapsmåleri, genremålningar eller porträtt fungerade djur i konsten under lång tid som rena staffage- eller dekorationstillbehör.

Djur i målningar var vanligtvis i bakgrunden och kompletterade bara naturscener eller motiv som involverade människor, som strider eller jakt. Det var först på 1500-talet som konstnärerna började låta djuren bli huvudmotiv i sina verk. Djuren på tavlorna blev alltmer detaljerade, de skildrade olika rörelser och fokuserade även på djurens karaktär.

Innan fotografiet uppfanns på 1800-talet fyllde djurmålningen också en mycket praktisk funktion. Under lång tid var målningar och teckningar det enda sättet att avbilda djur, t.ex. i zoologiska uppslagsverk och litteratur om biologi, tidningar och tidskrifter. Konstnärer tog ofta på sig denna uppgift och reste ibland till avlägsna länder för att framställa bilder och teckningar. Vid tiden för expressionismen och djurmåleriet i början av 1900-talet hade djuren etablerat sig som motiv. De tyska målarna i "Blauer Reiter" och "Brücke"-rörelserna ägnade sig i synnerhet åt både inhemska och exotiska djur och målade bland annat hjortar, tigrar och kor. Än i dag är djur ett mycket populärt motiv inom konsten och ingår i många konstnärers repertoar.

Kända konstnärer och deras djur i konsten

Många berömda konstnärer från nästan alla epoker har också haft avbildningar av djur i sina portföljer. Den tyske renässansmålaren Albrecht Dürer skapade till exempel flera nästan fotorealistiska porträtt av djur - bland annat hans berömda "Fälthare". Den tyske expressionisten Franz Marc var också fascinerad av djur. Han tillbringade ofta dagar på zoo och målade djurstudier. Hans djurmålningar, bland annat av gula tigrar, färgglada kor och blå hästar, betraktas idag som milstolpar i 1900-talets måleri.

Kubismens uppfinnare, Pablo Picasso, var också en stor djurälskare. En nära vän sa en gång: "Picasso älskar eller hatar människor, men han bryr sig om alla djur." Picasso målade också många djurbilder, bland annat Fredsduvan, ett av hans viktigaste verk. Hans samtida Marc Chagall införlivade också upprepade gånger djur i sina färgstarka fabelvärldar, till exempel kor, får och kycklingar.

Katter i konsten är också mycket vanliga. Popkonstikonen Andy Warhol var till exempel mycket fascinerad av katter. Tidvis bodde han med över 20 husdjur i sin lilla lägenhet i New York. Han porträtterade dem kärleksfullt i en illustrerad bok med titeln "25 Cats Name Sam and One Blue Pussy". David Hockney var också mycket förtjust i sina två hundar, Stanley och Boodgie, och porträtterade dem i ett stort antal verk. Han skapade över 40 målningar och teckningar av sina "bästa vänner".

Även Tysklands mest betydande samtida konstnär, Gerhard Richter, använder sig regelbundet av motiv från djurvärlden och målar bland annat tigrar, kor och hundar i sin typiska beslöjade stil. Bland konsthistoriens berömda skulptörer var många också djurälskare. Alberto Giacometti skapade t.ex. hundar och katter med de karakteristiska långsträckta lemmarna. Jeff Koons hundskulpturer, som liknar ballongdjur, anses redan vara klassiker inom samtidskonsten. Den franska konstnären Louise Bourgeois arbetade i mycket större dimensioner. Hon designade monumentala spindelskulpturer som hon presenterade i olika städer världen över, bland annat i Hong Kong, Zürich och Amsterdam.

Det största antalet djurskulpturer skapades dock förmodligen av Ottmar Hörl i hans installationer, till exempel de 2.000 seriella lejonskulpturerna i München 2015 eller de 1.000 surikatfigurerna på Hofgut Hohenkarpfen 2009.