Edvard Munch "Skriet" - myt och milstolpe i konsthistorien

Det finns ett fåtal verk i konsthistorien som har nått berömmelse långt utanför konstvärlden och i det närmaste uppnått kultstatus. Till dessa sällsynta och exceptionella verk hör Leonardo da Vincis "Mona Lisa", Andy Warhols "Campbell's Soup Cans" och Edvard Munchs "Skriet". Det ikoniska motivet med en figur som står på en bro mot en blodröd himmel och håller händerna mot huvudet med vidöppen mun har varit fast förankrat i det kollektiva minnet i årtionden. Munch målade totalt fyra versioner av den berömda scenen i olika tekniker och storlekar. Dessutom skapade han en litografi. På så sätt förändrade han motivet något när det gäller färgsättning och bildkomposition. Tre av de fyra målningarna finns på olika museer, den fjärde versionen såldes 2012 för 120 miljoner dollar, vilket gjorde den till världens dyraste målning vid den tidpunkten.

Den välkända bilden "Skriet" anses idag vara ett av expressionismens nyckelverk. Dess huvudmotiv har reproducerats, citerats och modifierats otaliga gånger under de senaste decennierna inom popkulturens olika områden: Andy Warhol gjorde t.ex. screentryck av scenen, motivet har översatts tredimensionellt till skulpturer, t.ex. av Jochen Bauer, och det har tryckts på t.ex. vykort, affischer och T-shirts. Den framgångsrika skräckfilmsserien "Scream" använde självklart Munch för huvudpersonens mask, och målningen har till och med fungerat som modell för en emoji. Dessa olika hyllningar till "Scream"-bilden bevisar att motivet, som snart är cirka 130 år gammalt, fortfarande fängslar många människor idag.

"Skriet" - Bilden, dess innebörd och dess tillkomsthistoria(r)

Edvard Munch målade den första versionen av motivet 1893. Än idag har det dock inte slutgiltigt klarlagts vad som slutligen inspirerade honom till att måla detta verk. Därför finns det många teorier om bilden "Skriet" och dess innebörd: En av dem säger att Munch lät sitt eget andliga liv flöda in i motivet och att han förde sina inre bilder till duken. Den dystra stämningen i scenen skulle ha varit ganska typisk för honom, för han hade bearbetat sin svåra livshistoria i många av sina målningar. Han hade förlorat sin mor och syster i tidig ålder och kämpade med depression och alkoholberoende under hela sitt liv. Följaktligen kan Munch ha uttryckt sin rädsla och förtvivlan i den desperata figuren "Skriet". Andra teorier om målningens tillkomst utgår däremot från rent yttre influenser. Vissa konsthistoriker ser en likhet med en mumie i den centrala figuren. De förklarar detta med att Munch såg inka-mumier på världsutställningen i Paris 1889 och inspirerades av de inskränkta kropparna.

Den glödande himlen: Vulkanutbrott eller pärlemormoln?

Det finns alltid nya tolkningar och förklaringar även till den röda, orange och gula skenande himlen i bilden "Skriet". Ofta framförs teorin att Munch inspirerades av ett naturspektakel som hade sitt ursprung i ett vulkanutbrott. År 1883 fick Krakatoa i Indonesien ett utbrott som katapulterade stora mängder aska och damm upp i stratosfären. Stoftmolnen spreds över hela världen och sägs ha legat bakom de rödglödgade solnedgångarna under många år framöver. Edvard Munch kan en gång ha sett denna himmel eftersom han skrev: "Himlen blev plötsligt blodröd. (...) Det var blod och eldtungor över den blåsvarta fjorden och staden." Det förefaller därför inte helt orimligt att han skulle ha påverkats av denna missfärgning av himlen.

Den lysande himlen nämns också i de norska meteorologernas överväganden, som dock har ett helt annat synsätt. Orsaken till den missfärgade himlen var inte vulkanutbrottet utan ett annat naturfenomen, de så kallade pärlemormolnen. Detta fenomen, som meteorologiskt korrekt kallas "polära stratosfäriska moln", kan bara observeras på höga breddgrader (som Norge). Detta fenomen är mycket sällsynt. Ju högre solen står på morgonen eller sjunker på kvällen, desto intensivare och mer lysande blir molnens färger. Det kommer aldrig att vara möjligt att slutgiltigt klargöra om det var en himmelsk händelse och om Munch ens inspirerades av den. Det är mycket möjligt att Munch ändå målade bilden utifrån sina minnen och på så sätt - helt i den senare expressionismens anda - lät sina personliga intryck och sin känslovärld flöda in i målningen.

"The Scream" och dess tolkning: En gåtfull inskription och en förmodat falsk bildtitel

Förutom gissningarna om ursprunget till Edvard Munchs "Skriet" finns det många andra tolkningar och analyser kring detta legendariska konstverk. Framför allt två forskningsresultat har väckt stor uppståndelse under de senaste åren. Den ena undersökningen handlade om bildens titel, den andra om en mystisk inskription.

Det hade aldrig funnits några allvarliga tvivel om sambandet mellan målningens titel och dess motiv. Självklart skrek personen på målningen, vilket också framgick tydligt av målningens namn. År 2019 presenterade dock British Museum en helt annan tolkning. Enligt konsthistorikerna skrek personen inte alls, utan hörde snarare ett skrik. Avgörande för denna tolkning var en anteckning som Munch hade lämnat på ett förarbete. "Jag kände det stora skriket genom naturen", står det där. Detta tyder på att huvudpersonens mun var öppen av rädsla och att han höll för öronen. Forskarna ger dock inga bevis för att Munch verkligen hörde skriket eller någon förklaring till varifrån det kan ha kommit.

En knappt synlig blyertsinskription på den första versionen av bilden från 1893 väckte också länge förundran. "Kan bara ha målats av en galning!" står det på norska, och det var helt oklart vem och när den kom från. År 2021 rapporterade Nasjonalmuseet i Oslo att Munch med största sannolikhet hade skrivit meningen på tavlan själv. Detta bekräftades genom jämförelser av frasens handstil med Munchs dagböcker och brev. Man kan dock bara gissa sig till hans avsikt. Ett antagande är att det var en ironisk kommentar från Munchs sida till allmänhetens spekulationer om hans sinnestillstånd.

Många av frågorna kring Edvard Munchs "Skriet" har redan besvarats, men myten om denna milstolpe i konsthistorien lever vidare och kommer förmodligen att inspirera fantasin hos många generationer framöver.