Fantastisk realism: Att skapa en ny verklighet

I mitten av 1900-talet samlades en grupp unga, avantgardistiska konstnärer i Wien och gav upphov till en ny målarstil: Den fantastiska realismen. Dessa konstnärer strävade inte efter att skapa rena avbildningar av världen och följde inte heller den alltmer populära trenden med abstraktion. Istället fortsatte de att måla figurativt men med en mycket individuell tolkning av verkligheten. Deras konst var tydligt influerad av surrealismen men fortsatte att utvecklas mot en självständig stil. Genom surrealistiska, ibland bisarra bildkompositioner presenterade de en fantastisk värld som pendlade mellan sanning, vision och vanföreställning.

Fantastisk realism: Wien som ursprung för konströrelsen

Kärnan i den fantastiska realismens konst låg i Österrike. I mitten av 1940-talet bildades "Vienna School of Fantastic Realism" i huvudstaden. Bland de första medlemmarna fanns Arik Brauer, Ernst Fuchs, Rudolf Hausner, Wolfgang Hutter och Anton Lehmden.

Två andra framstående målare spelade också en viktig roll i framväxten av den fantastiska realismen: Edgar Jené och Albert Paris Gütersloh. Den sistnämnde var professor vid konstakademin i Wien 1945-1962. Bland hans elever fanns många av de senare representanterna för konströrelsen. Vid sidan av sin undervisning var han ordförande för "Art Club" i Wien. Här utbytte unga avantgardekonstnärer i alla genrer och stilar idéer och tog initiativ till gemensamma utställningar.

Edgar Jené, som ursprungligen kom från Saarland i Tyskland, hade också ett betydande inflytande på den fantastiska realismens skola i Wien. Han främjade surrealismen i Wien efter andra världskriget, organiserade de första utställningarna och blev en viktig identifikationsfigur för konstnärerna inom den fantastiska realismen.

De unga konstnärerna höll också sin första stora utställning i Wien 1959. De visade sina verk på Belvedere och väckte sensation med sin fantastiska figurativa stil. Därefter följde ytterligare utställningar både i Österrike och utomlands. Idag anses den fantastiska realismen vara en av de internationellt mest framgångsrika konstriktningarna från Österrike.

På jakt efter den sanna verkligheten

Konstnärerna inom den fantastiska realismen vägrade att se verkligheten som given och bara avbilda den. Istället ville de använda sin konst för att se bortom världens yttre utseende. Bilderna skulle avslöja dolda hemligheter och ge tillgång till sanningen.

Ernst Fuchs (1930 - 2015) såg måleriet som ett bildspråk genom vilket han kunde utforska sin själs djupaste hemligheter och samtida händelser. Han sökte efter det som inte var omedelbart igenkännbart i världens yttre skal. För honom var måleriet ett slags "vaket drömmande". Arik Brauer (1929 - 2021) ville inte måla saker som de såg ut, utan snarare vad de verkligen representerade. Han ville visa världen med alla dess positiva och negativa sidor.

Konstnärerna inom den fantastiska realismen hade en grundläggande likhet med surrealismen i sitt grundläggande förhållningssätt. Deras verk framstår också som fantastiska, drömlika och overkliga. Den avgörande skillnaden mellan de två stilarna ligger dock i deras målningsprocess. Surrealisterna hämtade inspiration från den fria fantasin, det undermedvetna och det omedvetna. De experimenterade med intuitiva och automatiserade målningsmetoder för att få tillgång till djupet i sitt psyke och strävade efter att uttrycka den konstnärliga impulsen på duk så ofiltrerat som möjligt. Vissa gick till och med så långt att de ville tysta det medvetna tänkandet helt och hållet.

Konstnärerna inom den fantastiska realismen förkastade däremot i grunden detta impulsiva förhållningssätt till måleriet. De utvecklade tydliga koncept för sina målningar och utförde dem på duken på ett kontrollerat sätt. I stället för att måla intuitivt och spontant lade de stor vikt vid ett tekniskt perfekt utförande med stor detaljrikedom. Därmed distanserade de sig också från abstraktionen, som började bli känd på 1950-talet: De insisterade på det föreställande och var en direkt utmaning mot konstetablissemanget, som vid den tiden hyllade det abstrakta måleriet.

Fantastisk realism: Målningens kännetecken och motiv

Den fantastiska realismens måleristil utvecklades inte helt självständigt utan påverkades av tidigare epoker. Impulserna kom från olika andra stilar som magisk realism, manierism och de gamla mästarna från medeltiden, renässansen och barocken.

Den viktigaste inspirationskällan var dock utan tvekan surrealismen. Inte minst när det gäller bildmotiven var närheten till surrealisterna påtaglig. De fantastiska realisterna målade inte heller naturalistiska avbildningar av världen. Istället presenterade de overkliga scener där det drömlika, det verkliga, det mystiska och det övernaturliga blandades. Inspirationen hämtade de från känslor och det personliga inre livet, men också från skrifter som Bibeln, antika myter och fantastiska berättelser.

Motivkretsen sträckte sig från förföriskt vackra pseudolandskap och erotiska fantasier till apokalyptiska scener, djur och mytiska varelser. De fantastiska realisterna höll fast vid figurationen, men förvrängde sina motiv till det groteska och absurda. Ibland ledde den överdrivna avbildningsstilen också till subtil ironi. Trots bildobjektens bisarra och förvridna natur lade konstnärerna inom den fantastiska realismen alltid stor vikt vid ett tekniskt och konstnärligt högkvalitativt utförande, där objekten avbildades med stor detaljrikedom.

Fantastiskt måleri producerat av framgångsrika konstnärer

För vissa medlemmar var "Wienskolan för fantastisk realism" en språngbräda till en stor karriär: Ernst Fuchs, till exempel, ansågs vara gruppens universalgeni. Hans konstnärskap omfattade inte bara måleri och grafik utan även skulptur, scenografi, arkitektur, musik och poesi. På grund av sin stora talang åtnjöt han ett högt anseende bland sina kollegor. Även Salvador Dalí, surrealismens galjonsfigur, beundrade honom och ska ha beskrivit honom som "tyskarnas Dalí". Ernst Fuchs ställde ut sina verk över hela världen och fick många offentliga utmärkelser. Världens största samling av hans verk visas nu på "Ernst Fuchs Museum" i Wien, som han grundade under sin livstid.

En annan medlem av den fantastiska realistiska skolan var målaren Rudolf Hausner. År 1959 visade han upp sina verk på documenta II och därefter följde ett stort antal utställningar både i hemlandet och utomlands. Han utnämndes till professor vid både konstuniversitetet i Hamburg och konstakademin i Wien. Hausner mottog flera priser och utmärkelser, bl.a. Burda-priset för måleri i München och österrikiska statens pris för måleri.

Även i Tyskland fick den fantastiska realismen anhängare. En av dess mest kända företrädare var målaren, grafikern och skulptören Paul Wunderlich. Hans verk belönades internationellt med priser i bl.a. Tyskland, Frankrike och Italien. Han undervisade som professor vid Hamburgs konsthögskola och tilldelades 1997 Förbundsrepubliken Tysklands förtjänstorden. Hans utställningsverksamhet förde honom runt om i världen, bland annat till Minneapolis, Paris, Tokyo och Bryssel, och han var även inbjuden till documenta III.

Den fantastiska realismen har inte gett upphov till något ikoniskt verk som skulle representera denna målarstil idag - som "Adele Bloch-Bauer I" av Gustav Klimt för jugendstilen eller "Der Blaue Reiter" av Franz Marc för expressionismen. Men allmänheten fortsätter att fascineras av de fantastiska, bisarra och ofta mycket dekorativa verken. Utställningar i denna stil hålls fortfarande regelbundet och är omåttligt populära.