Från Dürer till Katz - Berömda konstnärer inom landskapsmåleri

Naturen och arkitekturen har fascinerat och inspirerat målare sedan renässansen. Under århundradenas lopp har landskapsmåleriet utvecklats till en mångsidig genre med en stor variation av motiv. Naturlandskap som berg, skogar och fält är en lika stor del av landskapsmåleriet som parker och trädgårdar. Havslandskap som havet, strandscener, hamnar eller sjöar hör också till denna genre.

Även kulturlandskap som skapats av människor, till exempel städer och byar, liksom enskilda byggnader som kyrkor, slott eller fabriker, ingår. Människan spelar dock ingen eller en mycket underordnad roll. Enskilda människor eller små grupper fungerar i bästa fall som staffage, som komplement till natur och byggnader.

Genren landskapsmålning har ständigt utvecklats genom århundradena och varje tidsepok har gjort sina egna tolkningar. Målare från alla stilar har landskapsmålningar i sina portföljer. Välkända landskapsmålare är bland andra Albrecht Dürer, Caspar David Friedrich, Claude Monet, Edvard Munch, Gabriele Münter och Alex Katz.

Landskapsmåleriets utveckling och dess konstnärer

Det tog tid för landskapsmåleriet att etablera sig som en självständig genre i Europa: Landskapsmåleriets historia börjar redan under antiken. Väggmålningar med växter och topografier är kända från Romarriket och det antika Grekland. Men under lång tid fungerade landskapsskildringar i måleriet enbart som ram eller bakgrund för scener med människor i centrum.

Det var först på 1400-talet som vissa målare började fokusera enbart på natur och arkitektur i sina målningar. Landskapsmåleriet gjorde stora framsteg mot att bli ett självständigt motiv från och med 1600-talet. Under romantiken förvandlade konstnärerna landskapet till en spegel av sitt inre liv. De målade dramatiska och överdådiga scener som genomsyrades av symbolisk betydelse. Kända landskapsmålare från den här tiden var William Turner, Caspar David Friedrich och John Constable.

I början av 1900-talet var intresset för landskapsmåleri fortsatt stort. Bland expressionisterna fanns många kända landskapsmålare som Emil Nolde, Franz Marc, Ernst Ludwig Kirchner och Paula Modersohn-Becker.

Efter andra världskriget blev abstraktionen inom måleriet allt vanligare. Konkreta motiv spelade inte längre någon roll i denna stil, vilket ledde till att landskapsmåleriet under en kort tid förlorade en del av sin betydelse. Till och med inom popkonsten var landskapsskildringar ganska sällsynta. Men i den samtida konsten är de återigen en del av många målares permanenta repertoar.

Sex berömda konstnärer inom landskapsmåleri

Från renässansen och romantiken till modernismen och samtidskonsten - landskapsmåleriet har gett upphov till många betydande namn. Här presenterar vi sex berömda landskapsmålare och lyfter fram de unika aspekterna av deras konstnärliga uttryck.

Albrecht Dürer: Pionjär inom europeiskt landskapsmåleri

En av pionjärerna inom landskapsmåleriet i Europa var renässanskonstnären Albrecht Dürer (1471-1528). Den tyske målaren, tecknaren och gravören är känd för sina mycket detaljerade studier av djur och växter samt realistiska porträtt. Bland hans mest kända verk märks "Bedjande händer" och "Ung hare".

Men han var också en känd landskapsmålare och ägnade sig intensivt åt att avbilda natur och arkitektur. Även i sina porträtt lade han stor vikt vid att realistiskt avbilda landskapet i bakgrunden. Även om det bara rörde sig om små delar av bilden arbetade han extremt noggrant - som till exempel i "Självporträtt vid 26 års ålder" från 1498.

Inspirerad av sina många resor genom Tyskland och Europa skapade Dürer allt oftare målningar och gravyrer som enbart avbildade landskap. Han fokuserade på stadsvyer och enskilda bilder, till exempel:

• "Innergården till det tidigare slottet i Innsbruck" (ca 1495),
• "Trento, vy från norr" (1495),
• "Vy över slottet i Trento".

Han skapade också rena naturscener som "Damm i skogen" (ca 1495) och "Pilkvarn" (ca 1506). Dürers landskapsmålningar är kanske inte lika välkända idag som många av hans andra verk, men hans pionjäranda inom denna genre har visat sig vara mycket betydelsefull för konsthistorien.

Romantikens höjdpunkt: Den berömde landskapsmålaren Caspar David Friedrich

Den tyske målaren Caspar David Friedrichs (1774-1840) målningar har blivit själva sinnebilden för romantiskt måleri. Hans landskapsmålningar kännetecknas av detaljrikedom och en hisnande atmosfär. Friedrich kunde uttrycka sin tids idéer direkt i sina verk. Hans verk berättar om andlighet och mysticism, men också om melankoli och längtan.

Den berömde landskapsmålaren bidrog också i hög grad till genrens fortsatta utveckling. Han målade många rena landskapsmålningar, som t.ex:

• "Ishavet",
• "The Morning",
• "The Watzmann".

Idag är han dock mest känd för sitt karaktäristiska sätt att inkludera människor i naturliga scener, vanligtvis genom att visa dem bakifrån eller från sidan. På så sätt distraherar människorna aldrig från landskapet. De bästa exemplen är bl.a:

• Den berömda "Vandraren ovanför dimhavet",
• "Kritklippor på Rügen",
• "Två män som betraktar månen".

Men den berömde landskapsmålaren bröt också med några av traditionerna inom denna genre på ett mycket konkret sätt. Sitt största tabubrott begick han 1808 med "Korset i bergen". Han hade tagit sig friheten att integrera ett religiöst motiv - i det här fallet krucifixet - i en landskapsmålning. Han hade också avbildat den kristna symbolen mycket litet och därmed degraderat den till en staffage.

Friedrich avvek dock ännu mer från det konventionella landskapsmåleriet. Hans målningar föreställer inte verkliga landskap, utan fiktiva kompositioner av motiv från olika regioner.

Claude Monet: Landskapsintryck fyllda av ljus och färg

Impressionismen på 1800-talet innebar ett helt nytt kapitel för landskapsmåleriet. Konstnärer från denna epok övergav många av de vanliga konventionerna inom måleriet. De strävade inte längre efter att avbilda sina motiv på ett så realistiskt sätt som möjligt. Istället ville de fånga deras uppfattning och stundens atmosfär i sina målningar.

De ägnade särskild uppmärksamhet åt hur ljuset belyste scenen och reflekterades av föremålen. Landskap var perfekta motiv för sådana avbildningar. Många landskapsmålare härstammar från denna epok.

En viktig representant för impressionismen och en berömd landskapsmålare var Claude Monet (1840-1926). Tillsammans med Camille Pissarro, Édouard Manet och Edgar Degas bidrog han som pionjär på ett avgörande sätt till utvecklingen av denna stil. Han skapade många, numera världsberömda verk i denna genre. Bland dessa finns vidsträckta panoramabilder som t.ex.

• "Vallmofältet nära Argenteuil",
• "Impression, Sunrise",
• "Landskap vid Saint-Martin".

Men han målade också mindre landskapsutsnitt som "Höskullar i solljus", "Den japanska bron i Givernys trädgård" och många variationer av näckrosor.

Edvard Munch: Den berömde landskapsmålaren från Norge

Edvard Munch (1863-1944) är mest känd för den breda allmänheten för sin målning "Skriet". Men han var också en betydelsefull landskapsmålare.

I Munchs bilder representerar motiven inte längre sig själva utan är symboliskt laddade. För att uppnå detta utvecklade han ett individuellt bildspråk och övergav den realistiska målarstilen. Han förenklade hela kompositionen, reducerade detaljerna i motiven och arbetade med få men mycket kraftfulla färger. Bland hans viktiga landskapsmålningar kan nämnas:

• "Grupp av flickor på en bro" (1902),
• "Trädgården i Åsgardstrand" (1905),
• "Avenue i en snöstorm" (1906),
• "Vinterlandskap" (1915),
• "Apple Tree" (1921).

Munchs innovativa teknik gjorde honom till en pionjär inom det expressionistiska måleriet och en viktig målare inom den klassiska modernismen. Han blev en förebild för många andra landskapsmålare efter honom.

Gabriele Münter: En nyckelperson inom expressionismen

Gabriele Münter (1877-1962) är en av de mest betydelsefulla personligheterna inom expressionismen under tidigt 1900-tal. Målaren spelade en aktiv roll i utvecklingen av avantgardet i Tyskland. Redan 1909 gick hon med i "New Munich Artists' Association". År 1911 lämnade hon den dock igen och organiserade den legendariska "Första utställningen av redaktionen för Der Blaue Reiter" tillsammans med Wassily Kandinsky och Franz Marc. Hon arbetade också med den almanacka som gavs ut vid samma tid. Under de följande åren organiserade hon ytterligare utställningar med samtida konst på egen hand.

Gabriele Münter hade tidigt övergivit det traditionella måleriet. I början av 1900-talet, då många landskapsmålare fortfarande försökte komma så nära naturen som möjligt, hade hon redan utvecklat en tidig form av expressionistiskt måleri. Därmed betonade hon det konstnärliga uttrycket framför detaljerna. Münter reducerade alltmer motiven i sina målningar till deras väsentliga egenskaper. Hon arbetade huvudsakligen med monokroma ytor, som hon avgränsade med tydliga konturer. Verk som t.ex.

• "Vind och moln" (1910),
• "Staffelsee" (1936),
• "Tre hus i snön" (1933),
• "Den blå sjön" (1934),
• "View of the Mountains" (1934),

fascinerar med sin klarhet och uttrycksfullhet.

Berömd landskapsmålare: Minimalisten Alex Katz

I mitten av 1900-talet hade landskapsmåleriet förlorat en del av sin popularitet. Under denna fas dominerade abstrakta målarstilar med mindre fokus på konkreta motiv. Den amerikanske målaren Alex Katz, född 1927, förblev dock engagerad i det figurativa måleriet - och därmed också i landskapsmåleriet. Konstnären från Brooklyn, New York, utvecklade ett samtida figurativt bildspråk.

Ibland komponerar han också sina landskapsmålningar med enbart en monokrom bakgrund och två eller tre trädstammar, som i "Gold and Black II". För nattliga stadsscener behöver han däremot bara de upplysta fönstren och konturerna av byggnader ("Night House 1").

Hans eleganta visuella ordning gjorde Alex Katz till en berömd konstnär inom landskapsmåleri och en av de viktigaste amerikanska målarna under 1900- och 2000-talet. På grund av sitt minimalistiska bildspråk betraktas han också som en av de viktigaste pionjärerna inom popkonsten.