Landskapsmålningens historia: Natur och arkitektur i fokus

Landskapsmåleriet fokuserar på scener från naturen och stadsrummet. Till skillnad från många andra bildteman spelar människan här en liten eller ingen roll, i bästa fall en mycket underordnad. Landskapsmåleri har varit en populär genre under många århundraden. Trots många stilistiska förändringar och nya trender inom bildkonsten har det lyckats förbli populärt än i dag.

I konsthistorien betraktas landskapsmåleriet som en relativt ung genre. Under lång tid fungerade landskapet främst som en bakgrund till människor och deras handlingar. Det var först på 1600-talet som det gradvis utvecklades till ett självständigt motiv. Sedan dess har det utvecklats olika fokuspunkter i bildmotiven: Populära motiv är naturlandskap som berg, skogar och fält, men även artificiellt skapade parker och trädgårdar. Till genren hör också havslandskap, t.ex. intryck av hav, stränder, hamnar eller sjöar. Även kulturlandskap som skapats av människor ingår. Det kan röra sig om hela städer eller byar, men också om enskilda byggnader som kyrkor, hus eller till och med fabriker.

Landskapsmåleriets utveckling: Ursprung i antiken

Det europeiska landskapsmåleriets historia sträcker sig tillbaka till antiken. Väggmålningar som avbildar flora och fauna samt topografier är kända från den tidens Romarrike och Grekland. Dessa antika landskapsmålningar var dock fortfarande mycket annorlunda än de landskapsmålningar vi känner till idag. Ofta antydde de bara naturen, var mycket stiliserade och saknade detaljer. Denna form av avbildning skulle fortsätta under många århundraden.

Det var inte förrän i början av renässansen som konstnärerna började införliva realistiska naturskildringar i sina verk. I huvudsak fortsatte de att begränsa landskapets roll till att fungera som bakgrund till scener med människor. Men även under denna fas vågade några få målare sätta naturen i centrum och måla bilder helt utan människor. Albrecht Altdorfer skapade t.ex. målningen "Donauiskt landskap med slottet Wörth" omkring 1522, och även Albrecht Dürer målade en serie akvareller med motiv från Nürnberg omkring år 1500. Dessa verk skulle dock tills vidare förbli undantag.

Från 1600-talet och framåt blev landskap ett självständigt ämne

Från 1600-talet och framåt gjorde landskapsmåleriet betydande framsteg mot att bli en självständig genre. I synnerhet i Nederländerna blev den populär bland konstnärer och allmänhet under denna period. Många målare som är välkända än idag, som Peter Paul Rubens och Rembrandt van Rijn, började ägna sig åt landskapsmåleri.

Landskapsmåleriets triumf fortsatte i hela Europa under 1700-talet. Den romantiska epoken skapade en idealisk miljö för alla former av landskapsskildringar. Dess anhängare såg naturen som en spegel av de mänskliga känslorna och som en källa till passion. Denna filosofi anammades också av flera målare. William Turner, John Constable och Caspar David Friedrich skapade extravaganta och överdådiga scener där naturen fick långt större betydelse och symbolik än människan.

Även om kompositionerna ofta var produkter av konstnärernas fantasi, strävade de efter en realistisk återgivning av sina motiv. Detta förändrades markant med impressionismen på 1800-talet. De impressionistiska målarna strävade inte längre efter att avbilda sin omgivning så realistiskt som möjligt. Istället ville de skildra sina subjektiva intryck av atmosfären i ett enskilt ögonblick i sina verk.

Med impressionismen blev en ny målarstil alltmer populär: friluftsmåleriet. För att kunna överföra sina intryck så oförfalskat och direkt som möjligt till duken tog konstnärerna med sig staffli och målningar ut i naturen och arbetade under bar himmel.

Landskapsmåleriets historia under 1900-talet

Intresset för landskapsmåleri var fortsatt stort under 1900-talet. Runt sekelskiftet ägnade sig många expressionister som Emil Nolde, Ernst Ludwig Kirchner, Gabriele Münter och Paula Modersohn-Becker åt denna genre. I sitt bildspråk rörde de sig ännu längre bort från en realistisk framställningsstil. Expressionisterna imiterade inte längre naturen utan strävade efter att uttrycka sin egen känslovärld. För att uppnå detta arbetade de med djärva färger som applicerades på stora ytor och starkt stiliserade bildobjekt med få detaljer.

Landskap var också populära bland de surrealistiska konstnärerna från 1920-talet och framåt. Deras fokus låg inte heller på att avbilda naturen. Istället målade de fiktiva scener med fantastiska och drömlika kompositioner.

Efter andra världskriget förlorade dock landskapsmåleriet under en kort period på 1900-talet en del av sin betydelse. Under den här fasen blev målarstilar populära där konkreta bildobjekt inte spelade någon roll. Till dessa hörde den abstrakta expressionismen, informalismen och action painting. Även inom popkonsten var landskapsskildringar ganska sällsynta. Här var det främst vardagsföremål, serier och kändisar som stod i fokus. Det fanns dock några konstnärer, som Alex Katz eller David Hockney, som fortsatte att måla scener från naturen.

Idag är landskapsmåleri återigen en del av många konstnärers repertoar. Samtida konstnärer använder ett brett spektrum av stilar och presenterar mycket moderna tolkningar av denna traditionella genre.

Berömda målningar från landskapsmåleriets historia

Landskapsmåleriets stora betydelse i historien kan lätt ses av det faktum att ett stort antal särskilt populära, välkända och inte minst dyra verk hör till denna genre.

Vissa "klassiker" inom landskapsmåleriet daterar sig tillbaka till början av 1800-talet. År 1835 målade William Turner ett imponerande intryck av Venedig med "Canal Grande". Caspar David Friedrichs "Vandraren över dimhavet" symboliserar än idag romantiken och Hokusais "Den stora vågen utanför Kanagawa" är förmodligen ett av de mest reproducerade verken genom tiderna.

Många av dagens världsberömda landskapsmålningar härstammar från slutet av 1800-talet: Claude Monets "Impression, soluppgång" gav namn åt en hel epok. Över 100 miljoner US-dollar betalades för Paul Cézannes "Montagne Sainte-Victoire", Gustav Klimts "Björkskogen" och Claude Monets "Les Meules", och Vincent van Gogh skapade sitt mästerverk "Stjärnklar natt över Rhône". Claude Monets "Japanska bron" och hans många näckrosor är lika berömda.

Många andra kända landskapsmålningar härstammar från den klassiska moderna perioden, till exempel Emil Noldes stämningsfulla havslandskap, Max Pechsteins hamnvyer, Edvard Munchs vinterlandskap och Ernst Ludwig Kirchners intryck från de schweiziska alperna. Även på 1900-talet arbetade kända konstnärer som Gerhard Richter, Georg Baselitz och Salvador Dalí med landskapsmåleri.