"Minnets beständighet": Dalís ikon för surrealismen

"The Persistence of Memory" - Salvador Dalí målade detta nyckelverk inom surrealismen 1931. Den ursprungliga oljemålningen, som bara mäter 24,1 x 33 centimeter, är i dag en symbol för en hel konstperiod. I synnerhet de smältande klockorna har blivit en symbol för surrealismens bisarra och surrealistiska bildspråk.

När Dalí färdigställde målningen befann han sig fortfarande i början av sin karriär. Under de föregående åren hade han kommit i kontakt med surrealisterna och just börjat utveckla sin typiska individuella målarstil. Samma år som Dalí målade verket ställde den parisiske galleristen Pierre Colle ut det. Den förvärvades av New York-galleriet Julien Levy 1934 och hamnade hos en anonym köpare som så småningom donerade den till Museum of Modern Art i New York, där den än idag är en av museets största attraktioner.

"The Persistence of Memory" av Salvador Dalí har inte bara gått till (konst)historien utan också haft ett bestående inflytande på (pop)kulturen. Motivet har citerats och reproducerats otaliga gånger och tryckts på merchandise-artiklar som muggar, T-shirts, kuddar, klockor, strumpor och pussel.

Salvador Dalí - Surrealismens geni

Salvador Dalí (1904 - 1989) var en av 1900-talets mest kända konstnärliga personligheter. Hans namn är synonymt med den surrealistiska konsten som ingen annan. Han sökte inspiration i sina undermedvetna och okontrollerade fantasier och försökte att helt eliminera logik och förnuft när han målade. Han kallade därför sina målningar för "handmålade drömfotografier".

Dalís stora framgångar berodde dock inte bara på hans bisarra och fascinerande bildkompositioner. Hans själviscensättning som excentrisk målarprins var minst lika viktig för hans framgång. Medvetna provokationer och en viss arrogans var en del av hans program. En gång sa han enligt uppgift:

"Jag är själv surrealism."

Detta överdrivna självförtroende togs inte alltid väl emot. Han blev förlöjligad av sina artistkollegor och kritikerna hånade honom för att sakna talang. Hans framgångar hos publiken gav honom dock rätt, eftersom han uppenbarligen träffade publikens smak med precision.

Målningar som "Sleep", "Bacchanale", "The Temptation of St Anthony" och "Les Éléphants" hör än idag till konsthistoriens mest populära motiv. Dalís dyraste målning är "Ma femme nue regardant son propre Corps", som inbringade ca 3 miljoner pund på en auktion år 2000. Dessutom är två stora museer uppkallade efter honom idag: "Teatre-Museu Dalí" i hans katalanska hemstad Figueres och "Dalí Museum" i St Petersburg, Florida. Dessutom finns några av hans monumentala skulpturer på framträdande platser i olika metropoler runt om i världen, till exempel Singapore, Tel Aviv och Amsterdam.

Salvador Dalí föddes 1904 i Katalonien. Han började ta teckningslektioner vid tio års ålder. Från 1922 gick han på konstakademin "Academia San Fernando" i Madrid. Under en resa till Paris träffade han avantgardekonstnärer som regissören Luis Buñuel och målaren Joan Miró.

År 1929 anslöt han sig slutligen till surrealisterna i Paris och blev en av de viktigaste företrädarna för denna stil. Under hela sitt liv arbetade han med olika tekniker och material. Hans verk omfattade måleri, skulptur och grafik samt fotografi, film, litteratur, teaterkostymer och scenografi.

Surrealism - konst från en bisarr parallellvärld

Salvador Dalí anses idag vara den mest framstående representanten för surrealismen. Stilen utvecklades i Paris på 1920-talet och omfattade inte bara måleri utan även litteratur, fotografi och film. Till surrealismens pionjärer hörde förutom Dalí även Max Ernst, Joan Miró, Man Ray, Yves Tanguy, René Magritte och Luis Buñuel.

Surrealisterna förkastade verkligheten som referenspunkt för sin konst och sökte inspiration i det omedvetna och undermedvetna. De strävade efter att skapa insikter i en värld som låg bortom den synliga verkligheten och hoppades få tillgång till den i drömmar, visioner, berusningstillstånd eller hallucinationer. De surrealistiska bilderna framstår därför som absurda, mystiska och ibland störande. Konstnärerna skapade fantasivarelser, förvrängde och deformerade sina bildobjekt till oigenkännlighet och smälte samman objekt som i verkligheten aldrig skulle förekomma i en sådan konstellation. På så sätt skapade surrealisterna visuella gränsupplevelser och ifrågasatte verklighetsuppfattningen. Men än i dag fascineras publiken av detta tillvägagångssätt och surrealismens bildspråk och filosofi har fortfarande en inverkan på konstvärlden.

Minnets beständighet: Mellan verklighet och fantasi

Dalí satte upp som mål att "systematisera förvirringen" och "fullständigt misskreditera verklighetens värld" med sin konst. Detta uppnådde han till fulländning med "The Persistence of Memory". Han lekte skickligt med perceptionen både i bildkompositionen och i själva föremålen och ifrågasatte vad vi tror är verklighet.

Intressant nog blandar han verklighet och fiktion i denna målning. Han bygger upp den övre tredjedelen av målningen som en konventionell landskapsmålning. Museum of Modern Art noterar att Dalí förklarade att detta är Cap de Creus-halvön på den katalanska kusten. Dalí hade bott i närheten under en tid och hade också sin ateljé. Men det var mot denna verkliga bakgrund som han sedan ställde upp sin absurda komposition av bildobjekt. Särskilt de smältande klockorna fångar all uppmärksamhet.

En camembert i solljuset som musa

Lite är känt om Dalís avsikt med avbildningen av fickuren - förutom att han enligt egen utsago inspirerades av en camembertost som smälte i värmen. Det är inte känt varför han lade till en fjärde klocka, som han målade i sitt ursprungliga skick. Dessutom syns bara baksidan av denna gyllene klocka, med några myror som kryper runt på den. Det är också oklart varför alla klockorna visar olika tid.

Det amorfa vita objektet i mitten av målningen väcker minst lika många frågor som klockorna. Även om man kan känna igen en näsa, en tunga och ögonfransar är de anatomiskt sett helt felplacerade. Detta bisarra föremål ger gott om utrymme för spekulationer. Vissa vill se ett självporträtt av Dalí i det, medan andra ser en anspelning på ett foster.

Förutom de förvirrande bildobjekten ger den färgpalett som Dalí valde också ett ganska dystert intryck. Över två tredjedelar av målningen "The Persistence of Memory" är målad i mörka färger. Bruna, grå och gula toner dominerar, medan rött och grönt inte finns representerade alls. Dessutom är de fåtaliga bildobjekten mycket utspridda över hela bilden. Detta skapar en sparsmakad och ensam atmosfär.

Gott om utrymme för tolkning - eller: Vad är det meningen att det bestående minnet ska representera?

Den fantastiska och psykedeliska kompositionen av ömsom mer, ömsom mindre realistiskt avbildade föremål väcker oundvikligen frågan om vilket budskap denna målning är avsedd att förmedla. Salvador Dalí är dock inte känd för att ha gjort några tydliga och heltäckande uttalanden om målningens innebörd. Detta lämnar gott om utrymme för spekulationer och teorier om verkets symboliska innehåll.

Många av de föremål som Dalí avbildar har symboliska betydelser i konst- och kulturhistorien. I stilleben symboliserar till exempel klockorna, som förekommer fyra gånger i Dalís verk, förgänglighet. Med de smältande klockorna passerar tiden bokstavligen två gånger.

En annan symbol som är bekant från stilleben är flugan som sitter på en av klockorna. Den symboliserar förruttnelse och död och är därför också en hänvisning till livets slut. Olivträdet - eller det som finns kvar av det - kan också tolkas på detta sätt. Träd symboliserar i allmänhet tillväxt, styrka och därmed liv. Men ett skadat träd utan blad och grenar, som det här, förknippas i vissa drömtolkningar med förlust eller negativa händelser.

Dalí använder sig också av många andra mycket symboliska föremål i verket "The Persistence of Memory". Till exempel liknar den blanka ytan i bildens övre högra hörn en spegel. Den kan symbolisera fåfänga, men också självkännedom och sanning. Myrorna som sitter på den gyllene klockan är också mångtydiga. De anses vara flitiga arbetare, men i drömtydning tolkas de ibland också som en hänvisning till det omedvetna och undermedvetna.

Även om antalet föremål i målningen är ganska överskådligt har Salvador Dalí inte sparat på symboliken och de olika betydelsenivåerna. Om han "såg" målningen i ett hallucinatoriskt tillstånd eller i en dröm är varken känt eller i slutändan relevant.

I slutändan är det nog upp till var och en att hitta sin egen tolkning av "The Persistence of Memory".