Stilla liv: Skönheten i det vardagliga

Pablo Picassos "Nature morte aux tulipes" (Stilleben med tulpaner), Paul Cézannes "Bouilloire et fruits" (Kanna och frukt) eller Vincent van Goghs "Vase avec marguerites et coquelicots" (Vas med blåklint och vallmo) - dessa stilleben såldes för över 40 miljoner dollar och rankas därmed bland de dyraste målningarna genom tiderna. Detta visar hur otroligt populär denna genre har varit för konstnärer och allmänhet under många århundraden. Kanske beror det på att stilleben inte avbildar kända personligheter, dramatiska solnedgångar eller stridsscener, utan snarare vardagsföremål som dock är arrangerade på ett mycket estetiskt och virtuost sätt. Blommor, frukt, köksredskap, vilt, fisk, böcker, ljus, klockor och insekter är typiska föremål. Stilen, konstverkets ämne och den önskade symboliken påverkar valet av föremål, mängden och arrangemanget av föremålen. Termen "stilleben" går tillbaka till det holländska "Still Leven", som först kom i bruk i början av 1700-talet. Samtidigt blev det franska "Nature Morte" också populärt. Många kända konstnärer under de senaste 300 åren har behandlat detta ämne, till exempel Auguste Renoir, Claude Monet, Lovis Corinth, Alexej von Jawlensky, Max Beckmann, Paula Modersohn-Becker, Giorgio de Chirico, Kurt Schwitters, Andy Warhol, Markus Lüpertz eller Jeff Wall.

Stillleben har varit ett populärt motiv sedan 1600-talet

Att avbilda vardagsföremål i konstverk har varit känt sedan antiken, men det tog ytterligare några århundraden för stillebenet att utvecklas till en egen genre. Dess början går tillbaka till forntida egyptiska och forntida grekiska och romerska kulturer. Från den här tiden är väggmålningar, mosaiker och reliefer välkända, och de närmade sig redan idén om stilleben mycket nära. Liknande verk är kända från de följande epokerna, till exempel renässansen. Men under lång tid användes arrangemangen av föremål i stort sett bara som staffage i scener där människor stod i centrum. Först från 1600-talet och framåt kan man tala om att stillebenet utvecklas till ett självständigt bildtema. Med början under barocken komponerade allt fler konstnärer i hela Europa sina bilder utifrån enkla vardagsföremål. Framför allt i Nederländerna, men även i Spanien och Italien, blev dessa målningar alltmer populära. Under 1700-talet planade intresset för stillebenmåleri ut något i och med klassicismen. På 1800-talet var det dock främst impressionisterna som tog upp denna genre igen med studier av blommor, frukt, vapen eller dukade bord. Under de följande epokerna kunde stillebenet äntligen etablera sig som motiv och konstnärerna hittade hela tiden nya och samtida tolkningar. I det tidiga 1900-talets måleri tog till exempel både kubisterna, som Pablo Picasso och Georges Braque, och expressionisterna i "Brücke" och "Blauer Reiter" upp detta motiv. Stilleben förblev en inflytelserik genre i efterföljande stilar som surrealism och popkonst. Med "Readymades" utvecklade Marcel Duchamp tredimensionella versioner av stilleben. Idag återfinns idén om att estetiskt drapera och avbilda olika vardagsföremål inte bara inom konsten utan även inom andra områden i livet. Särskilt inom fotografin - och då särskilt inom reklamfotografin - har iscensättningen av vardagsföremål utvecklats till en egen disciplin. Och eftersom smartphones har högupplösta kameror är det svårt att föreställa sig tidslinjerna på Facebook, Instagram och andra sociala nätverk utan bilder på måltider.

Vad är ett stilleben? Kännetecken för en mångfacetterad genre

Även om stilleben har tolkats mycket olika under de senaste århundradenas konstepoker, har dess karaktäristiska drag knappast förändrats. Fram till samtidskonsten, där stilleben tolkas på ett modernt sätt, visar dessa målningar nästan uteslutande livlösa föremål från vardagslivet. Blommor, frukt, grönsaker, jagade djur och fiskar, bakverk, porslin och bestick, vapen, böcker eller musikinstrument avbildas särskilt ofta. Den stora skickligheten består i det noggranna arrangemanget av föremålen, deras belysning och deras måleriska utformning. Även om vissa stilleben är utförda med stor detaljrikedom är syftet med denna målningsstil inte att avbilda föremålen så realistiskt som möjligt. Snarare låtsas de bara vara verklighetstrogna och ger alltid en illusion av verklighet. I sitt ofta perfekta, överdådiga och sensuella utförande låter konstnärerna målningarna bli en spegel av betraktarens längtan och önskningar.

Men stilleben har också vissa särdrag när det gäller målningsprocessen. Till skillnad från andra genrer, som porträtt eller landskap, rör sig eller förändras inte bildobjekten, inte ens under en lång tidsperiod. Därför lämpar sig dessa motiv särskilt väl för omfattande studier och undersökningar av föremålen. Därför använde många konstnärer stilleben för att öva upp sina färdigheter i att avbilda rymd, ljus, färgkomposition och perspektiv. Vincent van Gogh sägs ha använt denna genre för att pröva olika målnings- och representationsmöjligheter och för att experimentera med färganvändning. "Att måla stilleben är början på allt", lär den holländske målaren en gång ha sagt.

Föremålens symbolik spelar en viktig roll i stilleben

Förutom den konstnärliga avbildningen och iscensättningen av bildföremålen är föremålens symbolik av stor betydelse i stilleben. Både som helhet och var för sig hänvisar många bildföremål till en andra tolkningsnivå. Stora buketter eller frukter betraktas t.ex. som ett tecken på välstånd, särskilt om de uppenbarligen är av exotiskt ursprung. Jaktstilleben med vilda djur och vapen representerar också en viss lyx, liksom målningar med rikt dukade bord. Men även enskilda föremål kan bära på viktiga budskap för bildens tema. Socker står t.ex. för lust och citron för måttfullhet. Bröd och vin ses som referenser till den kristna måltiden och ostron symboliserar syndens frestelse. Murgröna och majskolvar kan indikera evigt liv och återfödelse, och blommande blommor brukar symbolisera kärlek och skönhet. Dessutom har vissa typer av blommor mer specifika betydelser, som nejlikor eller taggiga rosor, som båda ska påminna oss om Kristi lidande. De s.k. vanitasmålningarna har utvecklats till en egen subgenre. Genom olika föremål påpekas människans förgänglighet för att uppmuntra betraktaren att moraliskt reflektera över sin livsstil och sin existens. En dödskalle, till exempel, indikerar otvetydigt livets slut. Något mer subtila men likartade i sin symboliska betydelse är brinnande ljus, klockor eller timglas, krossat glas, vissnande blommor, ruttnande frukt samt skalbaggar, maskar eller flugor. I stillebenets historia har dock det symboliska innehållet och den instruktiva karaktären blivit alltmer obetydliga och fått stå tillbaka för det estetiska bildintrycket. De karaktäristiska bildelementen har dock bevarats och återfinns fortfarande i samtida verk som tolkar stilleben på ett modernt sätt.