Surrealism: Konst som verkar komma från en annan värld

Surrealismens konst tycks komma från en bisarr parallellvärld: Den avbildar overkliga scener som tycks ha sitt ursprung i drömmar, visioner eller berusningstillstånd. I dessa ibland absurda bildkompositioner möter bisarra varelser och gåtfulla fantasifigurer deformerade föremål. Verklighet och logik är helt satta ur spel. Verken kan vara absurda, mystiska och oroande - men också poetiska och humoristiska.

Genom sin konst ville surrealisterna i början av 1900-talet skapa tillträde till en värld bortom den synliga verkligheten. Ofta representerade deras verk gränsupplevelser för allmänheten och ifrågasatte verklighetsuppfattningen. Trots detta - eller kanske just därför - kom surrealismen att utvecklas till en av konsthistoriens mest betydelsefulla stilar. Dess bildspråk och filosofi fortsätter att påverka konstvärlden än i dag.

Surrealism - relevant och populär i 100 år

Surrealismens historia inom måleriet började i Paris i början av 1920-talet. Den var en del av en större rörelse som omfattade hela konstscenen. I den franska metropolen bildades en grupp konstnärer som inkluderade målare, fotografer, författare och filmskapare. Till de tidiga surrealisterna hörde Max Ernst, Salvador Dalí, Joan Miró, Man Ray, Yves Tanguy, René Magritte och Luis Buñuel. Deras första utställning ägde rum i Paris 1925.

Surrealismens storhetstid varade fram till omkring 1950, men den förblev närvarande och inflytelserik i konstvärlden även efter det. Den fungerade som inspiration för många andra stilar, till exempel olika versioner av abstrakt måleri eller fantastisk realism. Surrealismen fortsätter till och med att fängsla allmänheten omkring 100 år senare. Många surrealistiska verk, t.ex. "The Persistence of Memory" av Salvador Dalí, "The Singing Fish" av Joan Miró eller "The Son of Man" av René Magritte, hör till konsthistoriens mest kända motiv. Utställningar och museer som är tillägnade surrealismens konstnärer är idag fortfarande populära attraktioner.

Det mänskliga psyket som inspirationskälla

Surrealisterna strävade efter ett verkligt stort mål med sin filosofi: De ville inget mindre än att revolutionera mänsklighetens tänkande. En av surrealismens grundläggande idéer var att omedvetna impulser skulle ges större betydelse än logik och rationalitet. De menade att den sanna kraften låg i fantasin, som kom från djupet av det mänskliga psyket. Först när sinnet befrias från alla begränsningar av rationell kontroll uppnår människor högre förverkligande och konstnärlig kraft.

Sigmund Freuds upptäckter hade ett betydande inflytande på surrealisternas teori. Vid den här tiden presenterade den österrikiske psykologen sitt banbrytande arbete om psykoanalys. I sin teori om djuppsykologi betonade han vikten av det undermedvetna, det omedvetna och drömmar. Surrealismens konstnärer hämtade sina principer från dessa idéer: Verklighetens existens (och därmed uppfattningen) ifrågasattes helt och hållet.

Samtidigt accepterades inte längre verkligheten som referenspunkt och källa för konstnärliga motiv. Istället sökte konstnärerna sin inspiration i drömmar, fantasier, berusningstillstånd, visioner eller psykotiska tillstånd. De såg sin konst som en ventil genom vilken önskningar, drifter och lidande kunde artikuleras ofiltrerat. Inom många konstområden gav surrealismen upphov till en form av "hyperverklighet".

Surrealismens historia: Två olika (stilistiska) riktningar

På ett teoretiskt plan var surrealisterna i stort sett överens om vad de ville uttrycka med sin konst. Detta resulterade dock inte i ett enhetligt konstnärligt formkoncept för surrealistiska bilder. Snarare kom två huvudriktningar att utvecklas inom surrealismen. Dessa skiljde sig främst åt i valet av motiv och bildobjekt.

I detta avseende uppvisar den veristiska surrealismen (eller den hyperrealistiska surrealismen) fortfarande en konkret hänvisning till verkligheten. Konstnärerna använde sig i allmänhet av verkliga bildobjekt, men de förvrängde eller främmandegjorde dem ofta avsevärt. De kombinerade också föremål på ett sätt som aldrig skulle förekomma i samma sammanhang i verkligheten. I surrealistiska drag kan man se olika influenser från tidigare epoker och konstnärer, som Hieronymus Bosch, Henri Rousseau, Giorgio de Chirico, kubismen och dadaismen. Kombinationen av verkliga föremål och absurda bildkompositioner gör surrealismens konst både mycket förvirrande och oerhört fascinerande. Verklighet och fiktion går inte längre att skilja åt och den subjektiva uppfattningen skakas om.

Den abstrakta surrealismen (även kallad den absoluta surrealismen) verkar däremot till stor del vara avskild från verkligheten. Här uppstår bildmotiven uteslutande ur den fria fantasin och det undermedvetna. Konstnärer som Max Ernst eller Joan Miró följde bara sin spontana inspiration i den konstnärliga processen. De målade intuitivt abstrakta former, mönster och strukturer eller fantasivarelser och landskap, ofta utan verklighetsförankring. Även om man tror sig kunna känna igen det ena eller andra objektet, så vägrar bildobjekten i slutändan att låta sig identifieras tydligt.

I den surrealistiska konsten återuppfanns den konstnärliga processen

Surrealisterna bröt inte bara ny mark med sina motiv. De granskade också hela den konstnärliga skapandeprocessen - från idé till teknik. Många såg sitt undermedvetna som källan till sin kreativitet.

För att undvika att den rena inspirationen förändrades genom överdrivet tänkande experimenterade de med olika metoder. En av de viktigaste teknikerna som användes av de absoluta surrealisterna var "automatisk skrivning". Dessa konstnärer följde sina spontana associationer och förde snabbt ner sin inspiration på papper utan filter. Vissa gick ännu längre och arbetade i ett halvt medvetslöst tillstånd eller under påverkan av alkohol och droger. Andra sökte till och med inspiration i neurotiska och psykotiska tillstånd.

Surrealism Konst Kännetecken: Experimenterar med tekniker och material

Surrealisterna bröt också ny mark när det gällde att förverkliga de motiv som kom från djupet av deras själar. De använde sig av välkända tekniker som målning med oljefärger, teckningar med blyerts och kol och även litografier. Men de sökte också efter andra konstnärliga metoder som gav dem frihet att uttrycka sin idévärld utan att påverkas.

Collage blev en viktig teknik inom surrealismen. Konstnärerna satte samman en mängd olika föremål som tyger, papper och allehanda andra fynd på träpaneler eller kartong. Både slumpen och den spontana och okonventionella sammansättningen av föremålen spelade en viktig roll. Frottage följer en liknande princip. I denna teknik överförs föremålens ytstrukturer till papper genom avritning.

Även vid grattage är bildskapandet inte helt godtyckligt. Flera lager färg, t.ex. oljefärger eller vaxfärger, läggs på varandra. Konturerna av bildobjekten skrapas sedan bort med ett vasst föremål, vilket resulterar i färgstarka linjer och färgytor i flera lager.

Många av de tekniker som användes inom surrealismen ingår i dag i standardrepertoaren för konsthantverk.