"Väggobjekt rosa" (2015) (Unikt verk)
"Väggobjekt rosa" (2015) (Unikt verk)
Snabb information
unikt föremål | signerat | metall, PIR och epoxi | storlek 29 x 21 x 6 cm (h x b x d)
Detaljerad beskrivning
"Väggobjekt rosa" (2015) (Unikt verk)
Metall, PIR och epoxi, 2015. Signerad. Höjd 29 cm, bredd 21 cm, djup 6 cm.
Om Willi Siber
*1949
Willi Siber tog examen som masterstudent i skulptur från State Academy of Fine Arts i Stuttgart 1976 och är nu en eftertraktad konstnär vars verk kan ses i gallerier och museer över hela världen.
Utforskandet av grunderna för sensorisk perception, visuell och haptisk perception, upplevelsen av form, yta, materia och rymd är kärnan i hela hans konstnärliga arbete.
Ett plastiskt skulpturalt konstverk av trä, sten, elfenben, brons eller andra metaller.
Medan skulpturer av trä, elfenben eller sten tillverkas direkt från materialblocket, för bronsgjutning förbereds först en arbetsmodell. Vanligtvis är den gjord av lera eller andra lättformade material.
Skulpturens storhetstid efter den romerska antiken var renässansen. Impressionismen gav en ny impuls till skulpturkonsten. Även samtida konstnärer som Jorg Immendorf, Andora och Markus Lupertz berikade skulpturen med enastående verk.
Ett konstverk som är unikt på grund av produktionssättet (oljemålning, akvarell, teckning etc.).
I närheten av de klassiska unika verken finns de så kallade "seriella unika verken". De utgör en serie verk med samma färg, motiv och teknik, manuellt framställda av samma konstnär. De seriella unika verken har sina rötter i den "seriella konsten", en typ av samtida konst som uppnår en estetisk effekt genom ett system av konstanta och variabla element eller principer i rader, upprepningar och variationer av samma objekt eller teman.
I konsthistorien var startpunkten för denna trend ett verk av Claude Monet "Les Meules" (1890/1891), som för första gången presenterade en utgående serie istället för bara en grupp av verk. Andra konstnärer som ägnade sig åt seriell konst var Claude Monet, Piet Mondrian men framför allt Gerhard Richter.