Bild "Flicka som sitter på sängen" (1915) (Unikt exemplar)
Bild "Flicka som sitter på sängen" (1915) (Unikt exemplar)
Snabb information
unikt verk | blyerts på papper | inramat | storlek 43,5 x 38,5 cm
inkl. moms plus Frakt
Omedelbart tillgänglig, leveranstid Omedelbart leveransbar
Detaljerad beskrivning
Bild "Flicka som sitter på sängen" (1915) (Unikt exemplar)
Kirchners konstnärskap omfattar omkring 30 000 målningar, teckningar och skulpturer - bland konstkännare är hans skissböcker mycket uppskattade. De små anteckningsböckerna med idéer till bilder och skisser till senare verk var Kirchners ständiga följeslagare; konstnären beskrev att det inte gick en dag utan att han ritade och att han fyllde upp till 50 sidor i en skissbok varje dag.
Blyerts på papper (från en skissbok), 1915. Proveniens: Tidigare Lise Gujer, Davos. Motivets storlek/arkets storlek 22 x 17,5 cm. Storlek i ram 43,5 x 38,5 cm enligt bilden.
Om Ernst Ludwig Kirchner
1880-1938
Ernst Ludwig Kirchner var en av grundarna av konstnärsgruppen "Brücke" och är en av de viktigaste representanterna för expressionismen. Hans produktion omfattar ca 30.000 målningar, teckningar, skisser och skulpturer.
När en människas rädsla blir för stor och hennes syfte med livet inte bara hotas utan också tas ifrån henne, ser hon ofta bara en utväg: självvald död. Detta var vad som hände Ernst Ludwig Kirchner, som avslutade sitt liv med ett pistolskott den 15 juni 1938 på en bergsbetesmark ovanför Davos. Dessförinnan hade han dock förstört sina tryckblock och de flesta av sina skulpturer av rädsla för de tyska truppernas invasion.
Han föddes i Aschaffenburg den 6 maj 1880 och hade bott i Schweiz sedan den 13 oktober 1918, då svåra depressioner och drogmissbruk fick hans vänner att hänvisa honom till läkaren Ludwig Spengler i Davos efter upprepade vistelser på ett sanatorium i Tyskland.
Första världskriget, som Kirchner "ofrivilligt anmälde sig till", utlöste för första gången hans ångest. Hans "Självporträtt som soldat" från 1915 var ett särskilt vittnesbörd om detta inre tillstånd.
Kirchner var en målare som alltid avbildade sin närmaste omgivning i olja, träsnitt, etsningar och skulpturer. Hans verk kan därför delas in i flera faser: Som medgrundare av konstnärssammanslutningen "Brücke" 1905 företrädde han ett starkt färgstarkt och expressivt måleri, vars teman främst är de s.k. "kvartstidsnaken" samt stadsbilder från Dresden och Berlin. I och med "upptäckten" av friluftsmåleriet flyttade nakenbilderna från ateljén ut i naturen: 1904 till Moritzburgs sjöar och 1908 till Fehmarn.
Efter upplösningen av "Brücke" 1913 valde Kirchner sedan Berlins gatuscener som sitt nya motiv, som skildrar kokotternas miljö med hårda streck och svarta konturer. Det paradisiska landskapsmåleriet fick därmed under lång tid ge vika för en kritisk syn på samhällets marginaliserade grupper.
Det var först när han återvände till Schweiz som han fann inre ro och balans. De schweiziska målningarna från 1920-talet fängslar med sina färgharmonier och flödande former.
Förutom måleri och grafik ägnade sig konstnären, som bodde i en alpstuga, även åt skulptur. Men nazisternas maktövertagande och förtal av 639 av hans verk som "degenererad konst" underblåste än en gång den känsliga konstnärens rädsla och ledde honom till en katastrof.
Ett konstverk som är unikt på grund av produktionssättet (oljemålning, akvarell, teckning etc.).
I närheten av de klassiska unika verken finns de så kallade "seriella unika verken". De utgör en serie verk med samma färg, motiv och teknik, manuellt framställda av samma konstnär. De seriella unika verken har sina rötter i den "seriella konsten", en typ av samtida konst som uppnår en estetisk effekt genom ett system av konstanta och variabla element eller principer i rader, upprepningar och variationer av samma objekt eller teman.
I konsthistorien var startpunkten för denna trend ett verk av Claude Monet "Les Meules" (1890/1891), som för första gången presenterade en utgående serie istället för bara en grupp av verk. Andra konstnärer som ägnade sig åt seriell konst var Claude Monet, Piet Mondrian men framför allt Gerhard Richter.