Max Beckmann
1884-1950
Max Beckmann, född 1884 i Leipzig, framstår som en solitär i sin tids avantgarde. Medan den begynnande modernismen programmatiskt ledde måleriet steg för steg till fullständig icke-representationalism, var Beckmann en del av den konsthistoriska traditionen och hänvisade medvetet till det sena 1800-talets måleri.
Ett återkommande motiv är havet, som han i en sen intervju beskrev som sin "gamle vän". I sina tidiga verk skildrade han det som en mystisk och vital plats för existentiell erfarenhet, men under den nationalsocialistiska eran förvandlades det till ett motiv för frihet, avfärd och flykt.
År 1910 valdes Beckmann till den yngsta medlemmen i styrelsen för Berlin Secession, men senare förklarades hans konst som "degenererad" av nationalsocialisterna. Idag anses Beckmann vara en av de viktigaste representanterna för den tyska expressionismen. Hans verk finns representerade på många stora modernistiska museer och betingar toppriser på auktioner.
