Skulptur "papalapap (TL8/blå) (2021) (serieunikt föremål)
Skulptur "papalapap (TL8/blå) (2021) (serieunikt föremål)
Kort beskrivning
serieunikt verk | blandteknik | storlek 30 x 119 x 14 cm (h x b x d)
Detaljerad beskrivning
Skulptur "papalapap (TL8/blå) (2021) (serieunikt föremål)
Neonsystem, metall och lack, 2021. Höjd 30 cm. Bredd 119 cm. Djup 14 cm.
Det tyska ordet "papalapap" översätts till "skräp!" eller "nonsens!" på engelska.
Producent: ars mundi Edition Max Büchner GmbH, Bödekerstraße 13, 30161 Hannover, Tyskland, [email protected]
Om Albert Hien
Albert Hien (*1956 i München) skapar ljusobjekt som ifrågasätter och kommenterar vår tids villkor, ibland på ett allvarligt, ibland på ett ironiskt sätt. Konstnären deltog i documenta 7 och 8 och har sedan 2001 en professur vid konstakademin i München.
Hans verk har visats i ett flertal separat- och grupputställningar, bland annat på Kunstmuseum Celle, och finns i offentliga samlingar som Museum van Hedendaagse Kunst (MuHKA), Antwerpen, och Städtische Galerie im Lenbachhaus & Kunstbau, München.
Ett plastiskt skulpturalt konstverk av trä, sten, elfenben, brons eller andra metaller.
Medan skulpturer av trä, elfenben eller sten tillverkas direkt från materialblocket, för bronsgjutning förbereds först en arbetsmodell. Vanligtvis är den gjord av lera eller andra lättformade material.
Skulpturens storhetstid efter den romerska antiken var renässansen. Impressionismen gav en ny impuls till skulpturkonsten. Även samtida konstnärer som Jorg Immendorf, Andora och Markus Lupertz berikade skulpturen med enastående verk.
Ett konstverk som är unikt på grund av produktionssättet (oljemålning, akvarell, teckning etc.).
I närheten av de klassiska unika verken finns de så kallade "seriella unika verken". De utgör en serie verk med samma färg, motiv och teknik, manuellt framställda av samma konstnär. De seriella unika verken har sina rötter i den "seriella konsten", en typ av samtida konst som uppnår en estetisk effekt genom ett system av konstanta och variabla element eller principer i rader, upprepningar och variationer av samma objekt eller teman.
I konsthistorien var startpunkten för denna trend ett verk av Claude Monet "Les Meules" (1890/1891), som för första gången presenterade en utgående serie istället för bara en grupp av verk. Andra konstnärer som ägnade sig åt seriell konst var Claude Monet, Piet Mondrian men framför allt Gerhard Richter.