Konstgjutning
Konstgjutning är ett samlingsbegrepp för olika hantverkstekniker för framställning av tredimensionella konstföremål efter en färdiggjuten form. Det är därför en av de viktigaste produktionsmetoderna inom skulpturområdet och används t.ex. för bronsgjutning, järngjutning, stengjutning eller keramikgjutning. Utgångspunkten för konstgjutning är alltid en modell, skapad av en konstnär eller en form som tagits från ett befintligt original. Modellen används för att göra en negativ gjutform som kan fyllas med olika material. Efter att materialet har stelnat får ämnet vanligtvis sin finish för hand. Beroende på vilket material som används kan hela processen kräva ett varierande antal steg.
Den äldsta tekniken är bronsgjutning, som innebär att en legering av koppar och tenn smälts och gjuts. I över fyra tusen år har människor använt bronsgjutning för att tillverka vapen, verktyg och till och med konstverk. Andra gjuttekniker, som stengjutning och keramikgjutning, har blivit etablerade. Vanligtvis används lera för keramisk gjutning. Den hälls i en ihålig form, bränns och kan sedan glaseras. Olika råvaror kan användas för gjutning av sten. Den sten som ska replikeras kan t.ex. pulveriseras och sättas för att sedan gjutas i en form. Ett annat alternativ är en blandning av cement, vatten och sand samt andra material som grus eller pigment. Efter härdning och professionell polering är det nästan omöjligt att skilja gjutna stenfigurer från skulpturer av natursten.