Expressionism
I början av 1900-talet innebar expressionismen banbrytande förändringar inom konsten och blev en av de viktigaste strömningarna inom den klassiska modernismen. Den utvecklades som en reaktion på de rådande förhållandena inom konst och samhälle och fick många anhängare inom måleri och skulptur samt andra konstformer som litteratur, musik, teater och film. Expressionismens företrädare definierade sig själva genom att skilja sig från de populära stilarna impressionism, realism och naturalism. Dessutom speglade de i sina verk de grundläggande förändringarna i samhället och politiken. Under intryck av en tilltagande industrialisering, rationalisering och anonymitet samt två världskrig växte önskan om konst som starkt präglades av konstnärernas känslor och osminkade uttryck.
Känslomässigt uttryck och starka färger - den expressionistiska konstens kännetecken
Även om det övergripande konceptet och modet att förnya förenade den tidens progressiva konstnärer, är det svårt att hitta en enhetlig och universellt giltig definition av expressionismen när det gäller konstnärliga uttryck. Vissa paralleller och gemensamma nämnare kan dock identifieras: Särskilt utmärkande var avsteget från den realistiska och detaljerade motivframställningen och övergången till en tolkande och subjektiv synvinkel. För att uppnå detta blev ytorna större och motivets former reducerades till det väsentliga. Dessutom dominerades de expressionistiska bilderna av starka färger och komplementära kontraster. Många konstnärer arbetade samtidigt med teoretiska skrifter för att förklara och intellektuellt underbygga sina idéer. Bland de viktigaste är "Concerning the Spiritual in Art" (1911) och "Point and Line to Plane" (1926), två publikationer av den ryske målaren Wassily Kandinsky som fick stor betydelse för Bauhaus och långt därefter.
Expressionistiska pionjärer i Dresden och konstrevolution vid Alpernas fot - "Die Brücke" och "Der Blaue Reiter"
Expressionismen, som den uppfattas idag, är ett utpräglat tyskt fenomen och spreds till många delar av landet. Men utan tvekan var det "Die Brücke" och "Der Blaue Reiter" som var de största, mest inflytelserika och mest kända konstnärsgrupperna inom denna stil. Den expressionistiska rörelsens organiserade form uppstod först i Dresden. År 1905 grundade arkitektstudenterna Ernst Ludwig Kirchner, Erich Heckel, Karl Schmidt-Rottluff och Fritz Bleyl målarföreningen "Die Brücke", till vilken många andra konstnärer skulle ansluta sig under de följande åren, till exempel Max Pechstein och Emil Nolde. Från 1911 och framåt utvecklades en annan gemenskap i München med omnejd bland konstnärer som Wassily Kandinsky, Franz Marc, Gabriele Münter, August Macke och Alexej von Jawlensky, som organiserade utställningar tillsammans och blev kända som "Blaue Reiter". De båda konstnärsgrupperna skilde sig åt i sin världsbild, stil och uppfattning om det konstnärliga uppdraget, men expressionismens progressiva målarstil kom att påverka alla efterföljande generationer av konstnärer.
Expressionismens verk på ars mundi
Många av expressionismens konstverk är idag symboler för den moderna konsten. I vårt sortiment finns många kända motiv från denna epok i autentiska och briljanta reproduktioner, t.ex. Wassily Kandinskys "Gul-Röd-Blå", Franz Marcs "Blå häst", Max Pechsteins "Solnedgång vid Lebas hamn" eller Alexej von Jawlenskys "Abstrakt huvud", och skulpturer som Emil Noldes "Java-dansare" eller Ernst Barlachs "Herde i storm".