Bild ”Porträtt av Gerstenberg” (1920)

Liebermann blev en berömd målare först vid sekelskiftet när han alltmer började ägna sig åt motiv och scener ur den övre medelklassens liv. Från 1897 var han professor vid Kungliga Akademien och medlem av juryn för akademiens utställningar. År 1899 grundade han Berlin Secession och gjorde den till den viktigaste tyska konstinstitutionen. Liebermann blev president för Preussiska Akademien 1920 och dess hederspresident 1932.

På grund av sin judiska härkomst blev han utfryst av nazisterna och tvingades avgå från alla sina ämbeten. När han såg fackeltåget från fönstret i sin lägenhet vid Brandenburger Tor i samband med Hitlers maktövertagande lär Liebermann ha sagt: "Jag kan inte äta så mycket som jag vill kräkas". Han dog 1935 vid 87 års ålder efter en lång tids sjukdom.

För Max Liebermann var naturen alltid ett av människan skapat (och av människan bebott) paradis. Han fann sina motiv i trädgårdar, parker och borgerliga nöjesställen. Liebermann är en mästare på iscensatt ljus, som han låter falla över sina motiv, ofta brutet av en lövkrona. De enskilda strålfält som tränger ner till marken är slående och har gått till konsthistorien som "Liebermanns solfläckar".