Bild "Paris, le Pont des Arts" (1925), inramad

Original: 1925, olja på duk, 89 x 116 cm, privat ägo.

Upplagan överförd direkt på konstnärens duk med Fine Art Giclée-processen och uppspänd på en spännram. Begränsad upplaga på 980 exemplar, numrerade, med certifikat. Inramad i en handgjord, vitgyllene ram av massivt trä. Storlek 56 x 71 cm (h/w). ars mundi Exclusive Edition.

Producent: ars mundi Edition Max Büchner GmbH, Bödekerstraße 13, 30161 Hannover, Tyskland, [email protected]

Om Paul Signac

1863-1935

Paul Signac är en av neoimpressionismens viktigaste företrädare. Tillsammans med Georges Seurat utvecklade han pointillismens teknik, där otaliga små färgprickar smälter samman och bildar lysande kompositioner. Genom en noggrant genomtänkt användning av kontrasterande och harmoniserande primärfärger, samt en djupgående kunskap om optik och perceptionsfysiologi, skapade han mästerverk vars strålglans knappast överträffas.

Signacs målningar kännetecknas av ett extraordinärt ljusflöde och en harmonisk färganvändning, som förvandlar landskap, hamnar och kustmotiv till poetiska bildvärldar. Hans verk förenar vetenskaplig färgteori med konstnärlig känslighet och öppnar upp en värld av lugn, klarhet och medelhavsinspirerad livsglädje för betraktaren.

Grafisk eller skulptural utgåva som initierats av ars mundi och som endast finns tillgänglig hos ars mundi eller hos en av ars mundi licensierad distributionspartner.

> Alla Ars Mundi Exclusive Editions

Giclée = härrör från det franska verbet gicler som betyder "att spruta, spraya".

Giclée-metoden är en digital tryckprocess. Det är en högupplöst utskrift i storformat på en bläckstråleskrivare med speciella, olikfärgade eller pigmentbaserade bläck (vanligtvis sex till tolv). Färgerna är ljusäkta, dvs. motståndskraftiga mot skadligt UV-ljus. De har en hög nyansrikedom, kontrast och mättnad.

Giclée-processen är lämplig för äkta konstduk, handgjort papper och akvarellpapper samt för siden.

Impressionismen, som uppstod i det franska måleriet 1870, har fått sitt namn efter Claude Monets landskap "Impression, Soleil Levant". Efter att först ha avvisats började den ett verkligt triumferande avancemang.

Målare som Claude Monet, Edgar Degas, Edouard Manet, Auguste Renoir och andra skapade motiv från vardagslivet, stads- och landskapsscener i ett starkt, naturligt ljus.

Impressionismen kan ses som en reaktion på det akademiska måleriet. Tonvikten låg inte på innehållet med dess strikta regler för målningens struktur, utan på objektet som det ser ut i varje givet ögonblick, i ett ofta slumpmässigt utsnitt. Verkligheten sågs i hela sin färgvariation i naturlig belysning. Ateljémåleriet ersattes av friluftsmåleriet.

Den ljusare paletten och upplösningen av fasta konturer åtföljdes av ett nytt sätt att hantera färg. Ofta blandades färgerna inte längre på paletten utan sida vid sida på duken så att det slutliga intrycket ligger i betraktarens öga med ett visst avstånd. I "Pointillismen" (med målare som Georges Seurat eller Paul Signac) drevs denna princip till sin spets.

Utanför Frankrike togs impressionismen upp av målare som Max Slevogt, Max Liebermann och Lovis Corinth i Tyskland, och av James A. M. Whistler i USA.

Inom skulpturen kom impressionismen endast till uttryck i begränsad omfattning. I verken av Auguste Rodin, som anses vara en av de främsta företrädarna, kan man se en upplösning av ytorna där spelet med ljus och skugga ingår i det konstnärliga uttrycket. Degas och Renoir skapade också skulpturer.