Bild "Venedig, det rosa molnet" (1909), inramad
Bild "Venedig, det rosa molnet" (1909), inramad
Snabb information
begränsad, 499 exemplar | certifikat | reproduktion, Giclée-tryck på duk | på spännram | inramad | storlek ca 68 x 85 cm (h/v)
Detaljerad beskrivning
Bild "Venedig, det rosa molnet" (1909), inramad
Original: 1909, olja på duk, Grafiska samlingen Albertina, Wien.
Reproducerad med Fine Art Giclée-processen direkt på bomullsduk och monterad på en massiv spännram av trä för en briljant, autentisk reproduktion. Begränsad upplaga på 499 exemplar, med certifikat. Inramad i en handgjord ram av äkta trä. Storlek ca 68 x 85 cm (h/w).
Om Paul Signac
1863-1935
Färgerna blandas inte på paletten, utan i det betraktande ögat. Detta var den grundläggande idé som Paul Signac övertog från Seurat 1884 och som han omsatte på duk med minutiöst placerade färgklickar och en djup kunskap om optik och perceptionspsykologi.
Pointillismen, som en nyimpressionistisk konstriktning, ledde till mästerverk som knappast kan överträffas i sin ljusstyrka genom den skickligt uttänkta användningen av konkurrerande och korresponderande grundfärger.
Giclée = härrör från det franska verbet gicler som betyder "att spruta, spraya".
Giclée-metoden är en digital tryckprocess. Det är en högupplöst utskrift i storformat på en bläckstråleskrivare med speciella, olikfärgade eller pigmentbaserade bläck (vanligtvis sex till tolv). Färgerna är ljusäkta, dvs. motståndskraftiga mot skadligt UV-ljus. De har en hög nyansrikedom, kontrast och mättnad.
Giclée-processen är lämplig för äkta konstduk, handgjort papper och akvarellpapper samt för siden.
Impressionismen, som uppstod i det franska måleriet 1870, har fått sitt namn efter Claude Monets landskap "Impression, Soleil Levant". Efter att först ha avvisats började den ett verkligt triumferande avancemang.
Målare som Claude Monet, Edgar Degas, Edouard Manet, Auguste Renoir och andra skapade motiv från vardagslivet, stads- och landskapsscener i ett starkt, naturligt ljus.
Impressionismen kan ses som en reaktion på det akademiska måleriet. Tonvikten låg inte på innehållet med dess strikta regler för målningens struktur, utan på objektet som det ser ut i varje givet ögonblick, i ett ofta slumpmässigt utsnitt. Verkligheten sågs i hela sin färgvariation i naturlig belysning. Ateljémåleriet ersattes av friluftsmåleriet.
Den ljusare paletten och upplösningen av fasta konturer åtföljdes av ett nytt sätt att hantera färg. Ofta blandades färgerna inte längre på paletten utan sida vid sida på duken så att det slutliga intrycket ligger i betraktarens öga med ett visst avstånd. I "Pointillismen" (med målare som Georges Seurat eller Paul Signac) drevs denna princip till sin spets.
Utanför Frankrike togs impressionismen upp av målare som Max Slevogt, Max Liebermann och Lovis Corinth i Tyskland, och av James A. M. Whistler i USA.
Inom skulpturen kom impressionismen endast till uttryck i begränsad omfattning. I verken av Auguste Rodin, som anses vara en av de främsta företrädarna, kan man se en upplösning av ytorna där spelet med ljus och skugga ingår i det konstnärliga uttrycket. Degas och Renoir skapade också skulpturer.