Bild "Sommarkväll vid Skagen (Månsken vid havet)" (1892), inramad
Bild "Sommarkväll vid Skagen (Månsken vid havet)" (1892), inramad
Snabb information
begränsad, 499 exemplar | reproduktion, Giclée-tryck på duk | på spännram | inramad | storlek 88 x 68 cm (h/v)
Detaljerad beskrivning
Bild "Sommarkväll vid Skagen (Månsken vid havet)" (1892), inramad
Original: 1892, olja på duk, Skagen Museum Danmark.
Högkvalitativ reproduktion med Fine Art Giclée-processen direkt på en duk och uppspänd på en spännram. Begränsad upplaga på 499 exemplar. Inramad i en handgjord studioram. Storlek 88 x 68 cm (h/v).
Om Peder Severin Kroyer
1851-1909
Alla barn i Danmark och Norge känner till Peder Severin Krøyer. Den norsk-danske målaren är ikonen för den nordiska impressionismen.
Krøyer kom in på Det Kongelige Danske Kunstakademi vid 14 års ålder. Som ung konstnär reste han mycket till Spanien, Italien och framför allt Frankrike under åren 1877-1881, där han studerade impressionisterna i Paris. Sommaren 1882 kom Krøyer för första gången till Skagen, där han tillbringade varje sommar från och med då och blev den främsta representanten för den lokala konstnärskolonin.
Hans målningar visar konstnärernas sorglösa liv, deras fester, strandpromenader och stämningsfulla kvällar i månskenet.
Det är inte bara hans tekniska mästerskap och virtuosa hantering av komposition och färgkoordinering som gör Krøyer till en stor mästare. Det är också hans exakta iakttagelseförmåga och det faktum att de exakt fångade stämningarna i hans bilder har en nästan omedelbar effekt på betraktaren.
Giclée = härrör från det franska verbet gicler som betyder "att spruta, spraya".
Giclée-metoden är en digital tryckprocess. Det är en högupplöst utskrift i storformat på en bläckstråleskrivare med speciella, olikfärgade eller pigmentbaserade bläck (vanligtvis sex till tolv). Färgerna är ljusäkta, dvs. motståndskraftiga mot skadligt UV-ljus. De har en hög nyansrikedom, kontrast och mättnad.
Giclée-processen är lämplig för äkta konstduk, handgjort papper och akvarellpapper samt för siden.
Impressionismen, som uppstod i det franska måleriet 1870, har fått sitt namn efter Claude Monets landskap "Impression, Soleil Levant". Efter att först ha avvisats började den ett verkligt triumferande avancemang.
Målare som Claude Monet, Edgar Degas, Edouard Manet, Auguste Renoir och andra skapade motiv från vardagslivet, stads- och landskapsscener i ett starkt, naturligt ljus.
Impressionismen kan ses som en reaktion på det akademiska måleriet. Tonvikten låg inte på innehållet med dess strikta regler för målningens struktur, utan på objektet som det ser ut i varje givet ögonblick, i ett ofta slumpmässigt utsnitt. Verkligheten sågs i hela sin färgvariation i naturlig belysning. Ateljémåleriet ersattes av friluftsmåleriet.
Den ljusare paletten och upplösningen av fasta konturer åtföljdes av ett nytt sätt att hantera färg. Ofta blandades färgerna inte längre på paletten utan sida vid sida på duken så att det slutliga intrycket ligger i betraktarens öga med ett visst avstånd. I "Pointillismen" (med målare som Georges Seurat eller Paul Signac) drevs denna princip till sin spets.
Utanför Frankrike togs impressionismen upp av målare som Max Slevogt, Max Liebermann och Lovis Corinth i Tyskland, och av James A. M. Whistler i USA.
Inom skulpturen kom impressionismen endast till uttryck i begränsad omfattning. I verken av Auguste Rodin, som anses vara en av de främsta företrädarna, kan man se en upplösning av ytorna där spelet med ljus och skugga ingår i det konstnärliga uttrycket. Degas och Renoir skapade också skulpturer.