Bild ”Bergsjö” ur serien ”Tidig vår i bergen” (1922)

Lovis Corinths (1858-1925) verk som helhet är svårt att sammanfatta. Till och med den upprepade klassificeringen av hans verk som ”tysk impressionism” i motsats till fransk impressionism kan ifrågasättas - Corinth experimenterade förvisso med färgens verkan i betydelsen ett självständigt bildmedium, men vetenskapligt-akademiska beräkningar, färgsystem eller en fysikaliskt grundad motivering av färgens verkan var i stort sett främmande för honom. Överhuvudtaget var han på kant med sin tids konstnärliga trender och hånade till och med många av det unga avantgardets nya grepp med ett bitande hån som ”receptkonst”.

Men Corinth verkar bara vara en ”konservativ” målare på ytan. Å ena sidan höll han fast vid den figurativa, realistiska målarstilen under hela sitt liv. Hans garanter förblev de gamla holländska målarna, framför allt Rembrandt, och han dog i närheten av Amsterdam för att han ville beundra dem där igen i original. Men å andra sidan betraktades han som en rebell och förnyare och utforskade gång på gång de klassiska genrerna (historiemåleri, bibliska och mytologiska teman) med en högst subjektiv blick, som även inkluderade parodi och travesti. I slutändan var han en framstående samtida i sin konstnärliga epok och erkändes som sådan. Modern var han ändå i alla avseenden, och i serien av hans berömda självporträtt framstår den ibland instabile Corinth, sliten mellan konstnärligt rus och depression, som en mästare på psykologisk självtolkning.

Corinths sena verk är av särskild betydelse. Det gäller för det första Walchensee-målningarna, som tillkom från 1919 och framåt i närheten av Urfeld söder om München och där målaren återupptäckte landskapsmåleriet för sig själv. Men han sökte och fann också nya vägar i andra motiv, som porträtt och stilleben.