Den 2 maj 1898 grundades "Berliner Secession" - ett evenemang som syftade till att ge en frisk fläkt till Berlins konstscen. 65 konstnärer anslöt sig till denna sammanslutning som protesterade mot konstakademins och statens konstpolitik. De kritiserade framför allt jurybesluten vid etablerade utställningar och krävde större deltagande och egna utställningshallar.
Medlemmarna i Berlin Secession kom från olika konstnärliga rörelser som impressionism, symbolism och jugendstil. Redan i sitt öppningstal till den första utställningen 1899 påpekade ordföranden Max Liebermann att ett konstverk inte behövde tillhöra en viss stil för att få visas. Konstverket skulle bara förkroppsliga en "uppriktig känsla". I Berlin Secession ingick många framstående namn, bland andra Max Beckmann, Ernst Barlach, Lovis Corinth och Ernst Ludwig Kirchner, samt - vilket var ovanligt vid den här tiden - flera kvinnliga konstnärer som Käthe Kollwitz, Dora Hitz och Sabine Lepsius. Berlin Secession utvecklades snabbt till en välkänd plattform för samtida konst från hela Europa. Efter politiska påtryckningar under den nationalsocialistiska eran tvingades den dock att upplösas.
