Kort beskrivning
mässing | antik finish | storlek 22,5 x 21 x 12 cm (h/b/d) | vikt ca 5,3 kg
Detaljerad beskrivning
Skulptur "Indisk gud Ganesha", mässing, antikgrön finish
Den fyrarmade Ganesha med elefanthuvud anses vara visdomens, vetenskapens och konstens gud. Han är en av de mest populära gudarna i Indien och välsignar nya begynnelser och fungerar som en följeslagare genom livets olika skeden. Han erbjuder skydd och hjälper till att övervinna alla hinder, såväl materiella som andliga.
Tillverkad av mässing med antikgrön patina. Storlek 22,5 x 21 x 12 cm (h/b/d). Vikt ca 5,3 kg.
Producent: ars mundi Edition Max Büchner GmbH, Bödekerstraße 13, 30161 Hannover, Tyskland, [email protected]
Konsten på den indiska subkontinenten med de nuvarande staterna Indien, Pakistan, Bangladesh och Sri Lanka varierar beroende på landskap och religion. Den indiska konsten är ett av de viktigaste komplexen i världskonsten och bestäms av religionen. Dess mest framstående prestationer inkluderar illustrationer av intim kontemplation och sensuell vitalitet. Fyra kulturellt olika faser följer på varandra:
Harappankulturen i nordvästra och norra Indien på 300- och 200-talet före Kristus, den indiska antiken fram till medeltiden, den indo-islamiska perioden sedan de muslimska erövringarna på 1100- och 1200-talet och den moderna perioden, som inleder den hinduiska renässansen och slutligen mynnar ut i den moderna internationella stilen.
Harappankulturen (ca 2500 - 1500 f.Kr.) är den första avancerade civilisationen på indisk mark.
Efter ankomsten av ariska stammar under den vediska perioden från ca 1200 f.Kr. bildades ett välkänt kastsamhälle med brahmaner, vilket låg till grund för de senare hinduiska och buddhistiska religionerna i Indien. Förutom de tidiga järnredskapen har man här hittat fint målad keramik.
Mauryanperioden (4:e - 2:a århundradet f.Kr.) fastställde den tidiga fasen av statsbyggande och sammanföll med uppkomsten av buddhismen. De första monumentala arkitektoniska och skulpturala verken, djurfigurer av högsta skulpturala mognad uppstod under denna tid. De konstnärliga stilarna för stupor utvecklades under de tidiga buddhistiska och tidiga hinduiska perioderna, (ca 100 - 75 f.Kr.). De buddhistiska konststilarna avstår från den mänskliga representationen av Buddha, i hinduismen var idoler framträdande från början.
Den tidiga hinduiska och buddhistiska bildkulten utvecklades fullt ut under Satavahana-perioden från 2:a till 3:e århundradet e.Kr.
Under Gupta-perioden (320-600-talet) framträdde Buddha-bilden med stor inre stillhet. I den hinduiska konsten skapades Shiva och Krishnu med en mjuk modellering och välbalanserade proportioner.
Medeltiden (7:e - 13:e århundradet). De gemensamma religiösa traditionerna i Indien visade sig vara en kulturellt enande grund. Den hinduiska treenigheten Vishnu, Shiva och Brahma var föremål för konstnärligt skapande. Devi och Shakti har fått en särställning som kvinnliga kosmiska krafter i den tantriska konsten. Den esoteriska riktningen av Tantrayana, i vars Pantheon Bodhisattvas och Taras dominerade, bildades i buddhismen mot slutet av 1: a årtusendet. Den tidens tempel, dekorerade med figurativa reliefer, var imponerande.
Den indo-islamiska konst som utvecklades från 1100-talet dominerades dock fortfarande av de indiska arkitekterna. Mughal-dynastin, som grundades av Babur 1526, började utveckla monumental fästnings-, palats- och trädgårdsarkitektur, som kännetecknades av användningen av dyrbara material (röd sandsten, vit marmor).
Ett plastiskt skulpturalt konstverk av trä, sten, elfenben, brons eller andra metaller.
Medan skulpturer av trä, elfenben eller sten tillverkas direkt från materialblocket, för bronsgjutning förbereds först en arbetsmodell. Vanligtvis är den gjord av lera eller andra lättformade material.
Skulpturens storhetstid efter den romerska antiken var renässansen. Impressionismen gav en ny impuls till skulpturkonsten. Även samtida konstnärer som Jorg Immendorf, Andora och Markus Lupertz berikade skulpturen med enastående verk.