Humor / Karikatyr
Skrattar med konsten - humor i måleriet
Inom bildkonsten har det utvecklats många olika discipliner där humor spelar en viktig roll, t.ex. karikatyrer, tecknade serier och serietidningar. Konstnärer under många epoker såg humor som en viktig del av sin konst och målade eller tecknade roliga motiv, komiska figurer eller bisarra scener. Men många målare och grafiker arbetade också med en mycket subtil humor, som de dolde i sina verk och som först vid en andra anblick avslöjade sig. Men förhållandet mellan humor och bildkonst har inte alltid varit helt spänningsfritt. Genom hela konsthistorien har det funnits tillfällen då humoristiska inslag i måleriet inte har tagits emot särskilt väl. Särskilt när det gällde mycket traditionella motiv som porträtt, landskap eller historiska scener tillät konstetablissemanget inte ens den minsta lilla skämtsamhet. Humoristiska bilder sågs tydligen som en risk för måleriets rykte som en seriös form av bildkonst.
Konstnärer och komedi Från Biedermeier till Pop Art
Trots att det fanns en stor motvilja mot konst med humoristiska inslag fanns det gott om konstnärer som mer eller mindre öppet tog in komiken i sina verk. Ett särskilt välkänt exempel är biedermeiermålaren Carl Spitzweg. På ytan föreställde hans målningar harmlösa scener från vardagslivet, men han lyckades ändå dölja subtila ironiska kommentarer i var och en av sina målningar. Eftersom vissa av hans sidewipes hänvisade till myndigheterna, verkade hans målningar ofta provocerande. Andra konstnärer arbetade helt öppet med humor. Dadaisterna på 1900-talet använde den till exempel som ett verktyg mot konstens spröda allvar. Kurt Schwitters, Hans Arps och andras verk var inte nödvändigtvis roliga i traditionell mening, men deras ibland kryptiska och överdrivna sätt att framställa saker i bilder och skrifter hade underförstått en mycket humoristisk sida. Surrealisternas verk, med sina groteska och skruvade tolkningar av verkligheten, hade också en viss komisk kvalitet. Popkonstens konstnärer var också öppna för humor och komik. Å ena sidan anammade de direkt serietidningarnas estetik. Å andra sidan kunde iscensättningen av enkla vardagsföremål som konstverk verkligen roa. Vissa konstnärer arbetade till och med som både målare och karikatyrtecknare under sin karriär, som Bauhaus-legenden Lyonel Feininger eller avantgardisten och dadaisten George Grosz. Andra karikatyrtecknare och humoristiska illustratörer som Wilhelm Busch eller Janosch räknas idag utan tvekan som representanter för måleriet.
Karikatyr - Humoristiska bilder med satir och ironi
Karikatyrkonsten är en av de äldsta och mest traditionella humoristiska konstformerna. En karikatyr kommenterar sociala och politiska förhållanden och händelser på ett överdrivet och tillspetsat sätt med ironi, satir och humor. Gränserna mellan karikatyr och måleri eller teckning var ofta flytande. De tidigaste karikatyrerna sägs ha funnits redan under antiken bland greker och romare. Uppfinningen av boktryckarkonsten öppnade upp för nya sätt att reproducera karikatyrillustrationer. Karikatyrerna blev dock inte mer populära förrän från 1700-talet och framåt. I England, Frankrike och Tyskland blev det allt vanligare att kritisera brister i samhället och politiken med hjälp av små humoristiska teckningar. Tidningar och tidskrifter inrättade motsvarande avdelningar, och även publikationer som uteslutande presenterade satir och karikatyrer fick fotfäste. Till de äldsta satirtidningarna i Tyskland hör "Fliegenden Blätter" (engelska = Flygande blad) (1844-1944) och "Simplicissimus" (1896-1944). Ibland användes karikatyrteckningar också i politiska propagandasyften - särskilt under det kalla kriget. Men idag tar karikatyrtecknare till stor del på sig rollen som krönikörer som humoristiskt syftar på sin tid och sina samtida.