Guld i konsten: Målningar och skulpturer i gyllene skimmer

Människor har alltid varit fascinerade av ädelmetallen guld. Den anses vara sällsynt och värdefull och har därför blivit en symbol för berömmelse och rikedom. Dess användning som betalningsmedel, dess popularitet som smyckesmaterial och dess tradition inom konsten går dessutom tusentals år tillbaka i tiden.

Guldets popularitet beror säkert främst på dess unika färg, subtila glans och materialvärde. Dessutom har guld alltid haft stor symbolisk kraft bland människor, till exempel i många religioner och mytologier. Vissa religioner ser guld som ett direkt uttryck för det gudomliga, medan andra kulturer förknippar guld med magiska egenskaper och jämför dess glans med solljuset.

Guldets betydelse för många religiösa samfund framgår tydligt av att guld ofta används som dekoration i heliga byggnader och många liturgiska eller rituella föremål som kors, kalkar eller gravgåvor. Dessutom har ädelmetallens symbolik varit en nyckelfaktor i guldmåleri och skulptur, och dess materiella egenskaper gjorde att guld blev ett extremt populärt material inom konsten.

Guld har använts som material i konsten i tusentals år

Guld har flera fördelar jämfört med andra metaller för användning inom måleri och skulptur. För det första förekommer det redan i naturen i en form som gör att det kan bearbetas direkt. Det innebär att den inte behöver blandas med andra metaller för att bilda en legering. Guld är därför, tillsammans med koppar, en av de första metallerna som människan använde för att tillverka verktyg, smycken och andra föremål. En annan fördel är guldets motståndskraft som material för vardagsföremål, målningar och skulpturer. Det rostar inte och kan därför hålla i flera århundraden utan att förändras. Även om guld är exceptionellt hållbart är det exceptionellt bra och lätt att arbeta med. Eftersom det är relativt mjukt kan det lätt formas - till exempel valsas, hamras eller bearbetas till ett pulver. Med dessa egenskaper lämpar sig guld för både måleri och skulptur.

Tekniker och metoder för guldmålning och skulptur

Det finns olika metoder för hur man använder denna ädelmetall i guldmålning. Under medeltiden använde konstnärer ofta guld endast för bakgrunden till sina målningar. De rullade ut det till bladguld och applicerade det på duken. De egentliga motiven, t.ex. scener med människor eller landskap, målades sedan på denna neutrala men intensivt lysande s.k. "guldgrund". Tekniken är särskilt välkänd inom religiöst ikonmåleri och panelmåleri.

Men guld kan också användas som ett kreativt element på samma sätt som oljefärger eller temperafärger. Bladguld är således lika effektivt när det gäller att utforma motiv eller lägga accenter och applikationer på bilder. Välkända exempel på denna process är målningarna "Adele Bloch-Bauer I" och "Kyssen", för vilka jugendmålaren Gustav Klimt delvis använde bladguld.

Dessutom har guld en lång tradition inom skulptur. Precis som i guldmålningar använder skulptörer guld på många olika sätt för sina skulpturer. Skulpturer av massivt guld är välkända i många kulturer. Här smälter konstnären guldet och gjuter det i en form eller graverar det. Ofta har man även täckt föremål av trä eller metall med bladguld och sedan polerat dem. Ett berömt exempel på guldskulptur är Tutankhamuns dödsmask från det forna Egypten.

Guldkonstens storhetstid och dess renässans under 1900-talet

Även om guld i allmänhet var mycket populärt inom bildkonsten fanns det perioder i konsthistorien då det blev lite omodernt. De första användningarna av guld i konsten finns dokumenterade i det forntida Egypten. Här användes guld främst i samband med dyrkan av gudar och faraoner eller till sarkofager och gravgåvor. Vidare är det känt att man under den grekiska antiken använde guld som material för ornament på statyer.

Guld hade sin första höjdpunkt i Europa inom konsten från första århundradet e.Kr. Under de följande århundradena användes guld ofta inom konsten, inte minst på grund av dess många betydelser. Den ädla metallen kunde t.ex. symbolisera solen, ljuset, beständigheten, visdomen, rikedomen eller det gudomliga väsendet. Från 1400-talet och framåt började dock guldets popularitet inom konsten att minska. Vid den tiden rådde övertygelsen att guld, med sin starka och egenartade lyster, överglänste alla andra färger och störde intrycket av bilden. Ytterligare skäl som nämns i litteraturen för att förkasta användningen av guld i konsten är diskrepansen mellan materialets höga värde och de intellektuella krav som finkonsten ställer. Man nämner också den elitistiska bilden av guld som en värdefull ädelmetall som endast var förbehållen överklassen. Detta stigma höll i sig ända fram till början av 1900-talet.

De första förhållningssätten till guld kunde bland annat ses i Gustav Klimts "Gyllene fas". Från 1950-talet och framåt anslöt sig andra konstnärer. Robert Rauschenberg, en av de viktigaste konstnärerna inom popkonsten, skapade sina berömda "Gold Paintings" och James Lee Byars var nästan överdådig med bladguldet när han skapade sina stora abstrakta skulpturer. Senast sedan 1980-talet har guldet fått en helt ny roll i konsten och idag arbetar fler konstnärer med guld än någonsin sedan medeltiden.

Det finns stora utställningar på temat "Guld i konsten", till exempel "The Golden Age" i Stuttgart 1991 eller "Gold" på Belvedere i Wien, och guldmuseer som det berömda "Museo del Oro" i Bogotá åtnjuter stor popularitet bland allmänheten.