Bysten av Nefertiti – en legendarisk egyptisk artefakt
Den hör till världens största konstskatter: bysten av Nefertiti. Även efter över 3300 år förmår avbildningen av den egyptiska drottningen fortfarande fängsla publiken.
I dag har den en utstrålning som sträcker sig långt bortom arkeologin. Nefertitis skönhet, men också myten kring hennes person, är legendarisk. Många människor betraktar henne som en idol och förebild. På grund av hennes starka position i sin roll som härskarinna har hon redan kallats "historiens första feminist".
Nefertitis inflytande sträcker sig ända in i modern tids popkultur. Konstnärer kopierade hennes utseende eller tillägnade henne musikstycken. Originalet av bysten hör i dag till de stora sevärdheterna i Berlin. Hundratusentals besöker detta egyptiska konstverk varje år på Neues Museum.
Men vad är det som gör detta konstverk så fascinerande? För att gå till botten med Nefertitis betydelse ska hennes historia belysas närmare i det följande. Bland annat granskas omständigheterna kring fyndet av bysten, gåtan med det saknade ögat och kontroversen kring en möjlig återlämning till Egypten närmare.
Vem var Nefertiti? Hennes roll som drottning och hennes legendariska skönhet
Nefertiti var en drottning i det Gamla Egypten och levde på 1300-talet f.Kr. Hon och hennes make, faraon Echnaton, härskade i omkring 16 år. Nefertiti ansågs vara en stark och självsäker kvinna som nästan var jämställd med faraon. Dessutom beundrades Nefertiti alltid också för sin skönhet.
Det finns ingen fullständig information om den legendariska egyptiska drottningens levnadsdata. Vissa uppgifter om hennes biografi verkar dock vara säkerställda:
- Det antas att Nefertiti föddes omkring mitten av 1300-talet f.Kr. Hon tillhörde troligen en egyptisk högborgerlig familj, och vissa källor talar till och med om kunglig härkomst. I åldern mellan 12 och 16 år gifte hon sig med Amenophis IV, den senare faraon Echnaton. Ur äktenskapet ska sex döttrar ha fötts.
- I sin roll som kungens gemål sägs hon ha haft stort inflytande över politik och religion. Det sägs att hon var nästan jämbördig med sin man och aktivt stödde honom i hans regeringstid. Antagandet att Nefertiti hade nästan en lika stor maktställning som Echnaton stöds av talrika framställningar på artefakter. På reliefer avbildades hon exempelvis lika stor som faraon, vilket tyder på en formell jämställdhet med hennes man. Dessutom har olika konstverk hittats där hon visas när hon besegrar sina fiender i krigiska konflikter.
- Vad som hände med Nefertiti efter Echnatons död är inte slutgiltigt klarlagt. Det finns dock tecken på att hon överlevde faraon och möjligen själv regerade ensam i några år. När och under vilka omständigheter hon dog är emellertid oklart.
- Nefertiti vördas dock inte bara på grund av sin starka personlighet. Hon ansågs också vara en mycket attraktiv kvinna. Det antyds redan av hennes namn, som översätts med "Den vackra har kommit" eller också "Den vackra som kommer". Den bild som vi i dag har av drottningen bygger inte minst på bysten av Nefertiti. Hennes ansiktsdrag återges i skulpturen nästan symmetriskt. Med sina höga kindben, sin rynkfria hud, den smala näsan och de fylliga läpparna motsvarar hon ett tidlöst, ständigt återkommande skönhetsideal. Att bysten högst sannolikt visar drottningen i starkt idealiserad form spelar därvidlag knappast någon roll.
- Men inte bara bysten av Nefertiti, utan även olika traditioner bidrar till myten om den "Vackra drottningen". Det sägs att hon tog flera timmar om dagen för bad, kroppsvård och sminkning. Även bysten gör det möjligt att dra slutsatser om hur stor vikt hon lade vid sitt yttre. Hon framställs här med elegant makeup med röda läppar, kajal runt ögonen och perfekt formade ögonbryn.
Varför har bysten av Nefertiti bara ett öga?
Bysten av Nefertiti ska aldrig ha haft två ögon. Skulpturen ska i bildhuggaren Thutmosis verkstad endast ha tjänat som modell och blev därför inte färdigställd. Så lyder åtminstone en av de vanligaste teorierna om Nefertitis mystiska kännetecken – det saknade vänstra ögat.
Ett av bystens mest iögonfallande drag är skillnaden mellan det högra och det vänstra ögat. Det högra ögat består av en bergkristall, som fästes med bivax. Den vänstra ögonhålan är däremot tom. Det finns olika teorier om orsaken till detta. Arkeologen Ludwig Borchardt, under vars ledning bysten hittades 1912, hade utgått från att ett vänsteröga aldrig var planerat. I sin dagbok skrev han att ingen inläggning för det vänstra ögat hittades vid utgrävningarna. Inte heller tycks något bindemedel ha funnits kvar i ögonhålan, med vilket ett öga kunde ha varit fäst. Det antas därför i allmänhet att bildhuggaren Thutmose avsiktligt inte fullbordade bysten. Den ska ha fungerat som ett åskådningsobjekt, där tillverkningsprocessen kunde demonstreras. Kanske var den dock också tänkt som förlaga för ytterligare byster.
Denna förklaringsmodell har redan ifrågasatts vid flera tillfällen. Så sägs det att bysten av Nefertiti ursprungligen kan ha varit anatomiskt fullständig. Förmodligen föll det vänstra ögat helt enkelt ut någon gång. Även ett våldsamt avlägsnande av bergkristallen anses möjligt. Det cirkulerar också spekulationer om att Nefertiti ska ha fallit i onåd och att bysten därför inte färdigställdes.
Andra teorier utgår till och med från att bysten visar drottningen sådan som hon verkligen såg ut. Möjligen hade hon en ögonsjukdom eller hade till och med aldrig haft ett vänsteröga. Frågan om varför Nefertiti bara har ett öga kommer sannolikt aldrig att kunna klarläggas slutgiltigt. Faktum är dock att det saknade ögat än i dag bidrar betydligt till myten kring drottning Nefertiti.
Fyndplats, ålder och material för bysten av Nefertiti
I början av 1900-talet stod farao Echnatons regeringstid i fokus för många egyptologiska forskningar. Forskare från hela världen intresserade sig både för hans monoteistiska religionsuppfattning och för konsthantverket från denna tid. Även i Tyskland fanns strävanden att engagera sig i detta forskningsfält.
I slutet av år 1911 kunde slutligen en stor utgrävningskampanj inledas under ledning av den tyske egyptologen Ludwig Borchardt (1863 – 1938). Den finansierades av Berlinföretagaren och mecenaten James Simon och var officiellt godkänd av de egyptiska myndigheterna.
- Fyndplatsen: Borchardt och hans teams utgrävningar koncentrerade sig på fyndplatsen Tell el-Amarna i Mellersta Egypten. Echnaton hade här omkring 1350 f.Kr. låtit uppföra sin nya huvudstad under namnet "Achet-Aton". År 1912 stötte forskarna i ruinerna på en byggnad som snart skulle visa sig vara bildhuggaren Thutmosis verkstad. Den 6 december hittade de här, vid sidan av många andra konstverk såsom porträtthuvuden av kungen och hans familj, även bysten av drottning Nefertiti.
- Materialet: Bysten av Nefertiti väger omkring 20 kg och är ca 50 cm hög. Den skapades dock inte av ett enda arbetsstycke, utan uppstod i flera arbetssteg. Detta beläggs av undersökningar av konstverket med en datortomograf. Enligt dessa hade bildhuggaren Thutmose först tillverkat en grundform av kalksten. På detta råämne modellerade han därefter med gips alla ansiktets detaljer samt drottningens krona. I ett sista steg målade han bysten med färggranna färger. Till detta använde han olika material som färgat glaspulver, kol eller kalk. Endast för det högra ögat valde han ingen färg, utan satte in en slipad bergkristall som pupill, vilken fästes med bivax.
- Dateringen: I dag antas det att bysten skapades omkring 1340 f.Kr. När den upptäcktes 1912 var den alltså troligen ca 3250 år gammal. En tillförlitlig uppgift om bystens ålder är dock inte möjlig. Vanligtvis används C-14-metoden för undersökning av ålder. För denna teknik finns det dock för lite organiskt material på skulpturen, vilket är nödvändigt för detta förfarande.
Bysten av drottning Nefertiti – mästerverk inom egyptisk konst
När egyptologen Ludwig Borchardt hade stött på bysten av Nefertiti visste han att han hade gjort ett helt särskilt fynd. I sin skriftliga dokumentation av utgrävningarna betecknade han den som det "mest livfulla egyptiska konstverket". Det flerfärgade porträttet var "det finaste och mest genomarbetade" som han kände till. Bysten utgör verkligen ett extraordinärt exempel på det precisa hantverket i det Gamla Egypten. Därutöver har denna plastiska skulptur i naturlig storlek en helt särskild status både ur arkeologiskt och estetiskt perspektiv.
Redan Borchardt hänvisade i sina anteckningar till artefaktens extraordinära skick. Både sten- respektive gipsformen och färgerna är påfallande välbevarade. Visserligen uppvisar skulpturen vissa skador, såsom till exempel små avbrott på öronen, avflagningar på axeln eller repor i ansiktet. Sammantaget är den dock bättre bevarad än många andra fyndföremål som är över 3000 år gamla.
Det perfekta bevarandetillståndet kan också förklara att bysten av Nefertiti även i dag har en ojämförlig verkan på betraktarna. Det fina leendet, den jämna huden och de precist utarbetade enskilda hårstråna i ögonbrynen får henne att verka nästan levande. Med sin stolta blick utstrålar hon elegans, men också styrka. Den stora blå kronan med det gyllene pannbandet understryker hennes auktoritet och värdighet. Med dessa kännetecken väcker hon även i dag publikens häpnad.
Måste Nefertiti återlämnas till Egypten?
Originalet av bysten av drottning Nefertiti hör i dag till samlingen hos Stiftung Preußischer Kulturbesitz och är den obestridda attraktionen i Berlins Neues Museum. Men återkommande höjs röster som kräver att bysten återlämnas till Egypten. En sådan restitution eftersträvas dock för närvarande officiellt varken av den egyptiska regeringen eller från tysk sida.
Utan tvivel rör det sig i bysten av Nefertiti om ett betydande arv från den egyptiska kulturen. I detta avseende framstår ett krav på återlämning till den nordafrikanska staten i grunden inte som oberättigat. Stiftung Preußischer Kulturbesitz ser dock ingen anledning att tillmötesgå det, eftersom enligt dess mening allt gick lagligt till både vid utgrävningen, vid fördelningen av fyndföremålen och vid deras utförsel.
Hur bysten kom till Berlin
I början av 1900-talet var europeiska länders deltagande i utgrävningar i Egypten fullt vanligt. Europén hade de nödvändiga finansiella medlen för utgrävningarna, som egyptierna saknade vid denna tid. Med de utländska arkeologerna avtalades att alltid hälften av fynden skulle stanna i Egypten. Vid fördelningen skulle även föremålens arkeologiska betydelse beaktas. Enligt dessa riktlinjer ska det också ha gått till vid den utgrävningskampanj som leddes av Ludwig Borchardt från 1911 till 1913.
Det finns dock också rykten om att han felaktigt deklarerade bysten som rent "gipsarbete". Därigenom ville han minska intresset för den, eftersom stenarbeten ansågs vara väsentligt värdefullare och vetenskapligt intressantare. Detta bedrägeri sägs ha gjort det möjligt att bysten övergick i James Simon, finansiären av utgrävningarna, ägo.
År 1920 överlät han sedan alla Tell-el-Armana-fynden till Berliner Museum – däribland även bysten av Nefertiti. För tyskarna råder därför än i dag ingen tvekan om att överföringen av bysten till Berlin gick rättmätigt till.
Kolonialväldet tillät inte Egypten ett fritt beslut
Att processen då gick till på detta sätt ifrågasätts i huvudsak inte av förespråkarna för restitution. Kraven på en återlämning motiveras snarare med att de samlade politiska förhållanden som rådde i Egypten vid denna tid inte tillät en rättvis fördelning av utgrävningsfynden. Egypten stod då under brittiskt styre och antikvitetsförvaltningen, som ansvarade för fördelningen, befann sig i franska händer. Även lagen som reglerade samarbetet med europeiska utgrävningsmissioner hade tillkommit under kolonialismens villkor. En fri och självständig stat skulle utan tvivel ha fört förhandlingarna om fyndföremålen annorlunda.
Faktiskt har det redan funnits två försök att föra bysten av Nefertiti tillbaka till Egypten. År 1930 misslyckades det på grund av den tyska befolkningens motstånd, 1933 förhindrade Adolf Hitler utförseln av den betydande artefakten. Trots all kritik pågår för närvarande inga konkreta förhandlingar om en återlämning. Arkeologer varnar till och med för det. Stenskulpturen sägs vara så skör att den möjligen inte alls skulle överleva en transport.
Utvalda verk om bysten av Nefertiti
