Alla borde känna till dem: Van Goghs fem mest kända målningar

Vincent van Gogh (1853–1890) räknas till de mest fascinerande personligheterna i konsthistorien. Många milstolpar inom måleriet kommer från den nederländske konstnärens hand, såsom hans "Stjärnenatt"-målningar, hans "Solrosor" eller de atmosfäriska landskapsmålningar från Provence.

På grund av hans revolutionerande sätt att måla och hans konstnärliga pionjäranda anses han idag vara en av de mest betydelsefulla konstnärerna genom tiderna. Han motsatte sig traditionen att måleriet skulle avbilda världen naturtroget och utvecklade en mycket individuell stil med influenser från impressionismen och pointillismen.

På grund av hans uttrycksfulla och emotionella måleri betraktas van Gogh i konsthistorien också som en banbrytare för expressionismen.

Mer skugga än ljus i privatlivet

Men som så ofta låg även hos van Gogh konstnärligt geni och tragik nära varandra. Långt utanför konstvärlden är den legendariska episoden med van Goghs öra känd. Under fortfarande okända omständigheter stympade målaren sitt vänstra öra den 23 december 1888.

Men van Gogh hade många andra motgångar att hantera i sitt liv. Innan han vände sig till måleriet hade han misslyckats med sitt försök att bli predikant. Också som konstnär förblev han under sin livstid i stort sett utan framgång. Han kunde knappast sälja några verk och var regelbundet beroende av ekonomiskt stöd från sin bror Theo. Dessutom led han av psykiska problem och alkoholberoende och sökte flera gånger terapeutisk behandling. Förmodligen på grund av dessa lidanden begick han självmord år 1890.

Trots sin tidvis svåra livsöde är van Gogh inte känd som en målare som lät sina personliga erfarenheter rinna direkt in i sina målningar. Ändå står många berömda målningar av Vincent van Gogh i samband med olika viktiga stationer i hans liv.

Van Goghs berömda verk "Stjärnenatt"

Bland Vincent van Goghs mest berömda målningar hör utan tvekan "Stjärnenatt". I centrum av målningen står en djupblå natthimmel med moln, tindrande stjärnor och en strålande måne. Den nedre tredjedelen av målningen visar en stor cypress, en bergskedja samt några hus och kyrktornet i en liten by.

Man kan lätt ta målningen för ett intryck av det verkliga landskapet kring Saint-Rémy-de-Provence. Men Vincent van Gogh blandade här minne, fantasi och verklighet. Den avbildade scenen motsvarar inte den faktiska utsikten från klinikbyggnaden över omgivningarna. Van Gogh arrangerade ortens byggnader på ett annat sätt och improviserade också med kyrkan. Det kuperade landskapet motsvarar däremot åter verkligheten, liksom natthimlen. Astronomer anser det fullt möjligt att konstellationen av månen och några stjärnor i mitten av år 1889 kan ha sett ut ungefär så här.

Från Vincent van Gogh själv finns inga uttalanden bevarade om vad han ville uttrycka med denna målning. Det cirkulerar dock olika teorier om målningens betydelse:

• Exempelvis tolkas den dynamiska himlen som en symbol för hans upprörda själsliga tillstånd.
• Även den dystra atmosfären i hela målningen ses som en hänvisning till hans depressiva sinnesstämning.

Det finns dock tecken på att han själv inte ansåg detta verk vara särskilt betydelsefullt. Faktiskt ska han ha betraktat det som en förstudie eller skiss. I dag hör denna berömda målning av van Gogh däremot till de sannolikt mest reproducerade motiven någonsin. Originalet har sedan 1941 tillhört samlingen på Museum of Modern Art i New York.

"Femton solrosor"

Vincent van Gogh behärskade inte bara ett särskilt stämningsfullt landskapsmåleri, utan även den klassiska genren stilleben. Flera berömda målningar av Vincent van Gogh har solrosor som tema. Från augusti 1888 skapade han i det sydfranska Arles fyra målningar med titlarna:

• "Tre solrosor",
• "Fem solrosor",
• "Tolv solrosor i en vas" och
• "Femton solrosor".

Serien omfattar idag även tre andra målningar, där han en gång återupptog motivet med "Tolv solrosor" och två gånger "Femton solrosor". Framför allt målningen med de femton blommorna räknas idag till van Goghs mest berömda verk. Dess tillkomst och betydelse förstås dock bäst i samband med alla seriens övriga målningar.

Målningarna från denna serie hör idag till van Goghs mest kända bilder. Alla verk i denna serie målade han snabbt och i ett enda svep, eftersom han fruktade att blommorna snabbt kunde vissna. För detta använde han den traditionella tekniken med prima-måleri.

Hans måleriska tillvägagångssätt:

• Först definierade han konturerna av blomhuvudena, bladen, stjälkarna samt vasen.
• Därefter arbetade han ut blommorna. Han målade både med långa och breda penseldrag samt med en punktformig färgapplikation.
• Oljefärgerna applicerade han delvis i tjocka lager på duken.

En ytterligare särskildhet hos solrosmålningen: Van Gogh använde i huvudsak endast en grundfärg. Blommorna, vasen och bakgrunden – alltså nästan hela motivet – färgsatte han i olika gula nyanser. Även om han i princip endast använde gult, lyckades han skapa skarpa kontraster och få solrosorna att lysa.

Om "Femton Solrosor" och de andra målningarna i serien finns det talrika insikter inom konsthistorisk forskning. Så blev målningarnas tillkomst dokumenterad i ett annat konstverk: Paul Gauguin, för vilken van Gogh ursprungligen hade skapat målningarna, hedrade denna vänliga gest med ett eget verk.

Dessutom avslöjade en röntgenundersökning från Van Gogh-museet i Amsterdam att vissa oljefärger som van Gogh använde genomgår en kemisk omvandlingsprocess till följd av ljusstrålning. Denna skulle leda till att färgerna ständigt mörknade. Det måste alltså antas att solrosmålningarna ursprungligen var mycket ljusare.

"Caféterrass på kvällen i Arles"

Den lilla orten Arles i södra Frankrike var ursprungligen bara planerad som ett mellanstopp, men den skulle komma att spela en betydande roll i Vincent van Goghs biografi. I februari 1888 hade van Gogh lämnat Paris av flera skäl. Han ville fly från den högljudda och hektiska storstaden. I södra Frankrike hoppades han på lugn samt nya konstnärliga impulser genom ljuset och landskapet. Dessutom hade han planer på att tillsammans med andra konstnärer skapa ett "Ateljé i Södern".

Som ursprungligt mål hade van Gogh valt Marseille, men så långt kom han inte. I stället slog han sig redan ned i Arles och stannade där i över ett år. Under sin tid i Arles hade van Gogh en särskilt produktiv skapandeperiod. I den lilla staden och i regionen nära Medelhavet målade han omkring 180 målningar.

Hos "Caféterrassen" märks särskilt det sätt på vilket Vincent van Gogh tolkade natten. Han såg i mörkret ett färgrikt spel. Därför hade han som mål med denna målning att framställa natthimlen grundläggande annorlunda än vad som annars var brukligt inom måleriet. Han ville inte visa natthimlen svart och färglös, utan målade den i olika mörkblå nyanser. För stjärnorna använde han till och med gult, rosa och ljusblått. Detta sätt att framställa natthimlen återkom han till i andra verk, till exempel i "Stjärnenatt" eller "Stjärnenatt över Rhône" – några andra mycket kända målningar av Vincent van Gogh.

Caféet ligger dock inte på den plats där van Gogh skapade målningen. Eftersom den ursprungliga gatan blev utsatt för bombangrepp under andra världskriget flyttade bistron till Place de Forum. "Van Gogh Café" har sedan öppningen varit en populär sevärdhet i Arles. I juni 2023 var caféet dock tvunget att stänga, då ett ärende inleddes mot verksamheten.

"Sovrummet i Arles"

Många berömda bilder av Vincent van Gogh visar atmosfäriska landskap eller stilleben. Därför framstår hans målning "Sovrummet i Arles", som visar ett enkelt rum utan personer, som ett ganska ovanligt motiv. Målningen ger en blick in i hans rum i hans hus i Arles på Place Lamartine 2, som han kort innan hade köpt. Inredningen är mycket enkel. I rummet finns en säng, ett bord och två stolar.

Vincent van Gogh skapade totalt tre versioner av detta motiv. Han målade dock inte bilderna som en serie. Den första versionen gjordes i oktober 1888 på plats i huset. De två efterföljande bilderna färdigställde han drygt ett år senare, när han befann sig på sanatoriet i Saint-Rémy-de-Provence.

De tre versionerna skiljer sig något i färger och dimensioner på föremålen. Den väsentliga variationen som van Gogh lade till är dock bilderna på väggarna. I den första versionen hänger en landskapsmålning samt porträtt, troligen av Eugène Boch och Paul-Eugène Milliet, i de andra två ett självporträtt samt bilden av en okänd kvinna.

Så spartanskt som rummet är inrett, så klart och direkt är van Goghs bildspråk här:

• Vid nästan alla föremål definierade han konturerna med svarta linjer.
• Ytorna fyllde han till största delen monokromt med starka färgtoner.
• Särskilt anmärkningsvärt är hans hantering av rumsligt perspektiv och storleksförhållanden: Hela rummet verkar ur led och nästan surrealistiskt. Det finns få raka linjer och räta vinklar.
• Bilderna på högra väggen verkar luta in i rummet, och fotändan av sängen ser onaturligt stor ut.

Om sin intention med denna bild uttryckte van Gogh sig utförligt. I ett brev till sin bror Theo skrev han att målningen skulle tjäna lugn och avkoppling. Med den förenklade framställningen ville han ge saker större uttryck. Istället för många detaljer skulle färgen ha störst betydelse här.

Van Gogh hade dock sannolikt lagt upp färgkompositionen annorlunda än vi känner den idag. Särskilt blåfärgen på väggarna och dörrarna, som präglade bildens intryck, var troligen inte planerad så. Forskare från Art Institute of Chicago fann 2016 vid en undersökning att de idag blå färgpartiklarna på baksidan ursprungligen var violetta. Man antar att violetten genom UV-strålning och LED-ljus över årtionden har ändrats till blå. Van Goghs "Sovrummet i Arles" var alltså ursprungligen inte blått, utan lila.

"Porträtt av Dr. Gachet" (Första versionen)

Många berömda bilder av Vincent van Gogh härstammar från hans två sista levnadsår. Så även "Porträtt av Dr. Gachet". Van Gogh målade det kort före sitt självmord den 29 juli 1890. Därmed räknas det som ett av hans sista verk. Målningen visar Dr. Paul-Ferdinand Gachet, som hade behandlat honom i flera veckor.

I maj 1890 hade van Gogh lämnat sanatoriet i Saint-Rémy-de-Provence, där han på grund av sitt dåliga psykiska tillstånd hade tillbringat över ett år. Eftersom han inte längre trivdes på kliniken reste han till Auvers sur Oise nära Paris. Här träffade han Dr. Paul-Ferdinand Gachet, som ansågs både vara en kompetent psykiater och en konstvän.

Under flera veckor var van Gogh i behandling hos honom. Under denna tid hade han ett ambivalent förhållande till sin läkare. Å ena sidan hyste han ett visst misstroende mot Dr. Gachet, eftersom han ansåg honom också vara psykiskt labil. Å andra sidan såg van Gogh i honom inte bara en psykiater, utan också en vän och en sorts själsfrände. Därmed kan kanske även den ganska ovanliga omständigheten förklaras att en konstnär porträtterade sin läkare.

I sin målning visar van Gogh läkaren i en nästan utmattad kroppshållning med ett melankoliskt ansiktsuttryck. I ett brev skrev han att han ville framställa Dr. Gachet som sorgsen, mild, klar och intelligent. Kanske sträcker sig betydelsen av denna målning ännu längre. På grund av den lidande blicken tolkas den ofta inte som ett porträtt av läkaren, utan som ett självporträtt av van Gogh.

Avbildningen av Dr. Gachet hör idag till van Goghs mest berömda bilder. Förutom den första versionen målade van Gogh ytterligare en oljemålning samt en grafik med detta motiv. Den andra versionen är idag utställd på Musée d’Orsay i Paris, grafiken tillhör samlingen vid Van Gogh-museet i Amsterdam. Den första versionen däremot, som anses vara den mest kända och berömda, bytte ägare troligen 13 gånger. Efter att den senast såldes för 82,5 miljoner dollar år 1990 räknades den i många år som den dyraste målningen. Efter auktionen försvann den dock från offentligheten – och även dess förvaringsplats är för närvarande oklar.

Utvalda artiklar om de fem mest kända Van Gogh-målningarna