Målningen "Nattvakten": Bildanalys och symbolik i Rembrandts mästerverk

Hans namn har blivit synonymt med nederländsk barockmålning: Rembrandt van Rijn (1606-1669). Med målningen "Nattvakten" skapade han sitt mästerverk. Målningen, som är från 1642, visar en samling av Amsterdams milis. I flera avseenden anses den vara en milstolpe inom barockmåleriet.

I den omtolkar Rembrandt på ett grundläggande sätt den traditionella genren gruppporträtt. Han visar också sin mästerliga skicklighet i att hantera ljus-mörk-kontraster ("chiaroscuro"). Dessutom imponerar Rembrandts "Nattvakten" genom sin enorma storlek. Målningen mäter 3,63 meter x 4,37 meter och väger cirka 170 kilo.

Rembrandts gruppporträtt av milisgillet tillhör idag samlingen på Rijksmuseum i Amsterdam. Efter nästan 400 år är bilden fortfarande i förvånansvärt gott skick. Den har dock skadats flera gånger. Breda remsor på alla fyra sidor har skurits bort, och det har också gjorts flera försök att förstöra den.

År 2019 inleddes ett konsthistoriskt forskningsprojekt på Rijksmuseum, som har till uppgift att både analysera och restaurera verket. Målningen "Nattvakten" kan alltså se tillbaka på en turbulent historia. Skäl nog att titta närmare på några aspekter av dess historia.

Rembrandt van Rijn - Galjonsfigur för den nederländska barockmåleriet

Under 1600-talet var Nederländerna ett av de viktigaste centren för barockmåleriet. En av de mest betydande representanterna för denna epok var Rembrandt Harmenszoon van Rijn från Leiden. Hans karriär hade dock många höjdpunkter och några dalar.

Mellan 1620 och 1625 fullbordade Rembrandt sin utbildning som målare och slog sig genast ut på egen hand. Snart kunde han sälja sina första verk. Hans rykte som en utmärkt målare spred sig snabbt över hela Europa.

Hans favoritmotiv var främst porträtt. Han utförde många beställningsarbeten för rika medborgare, men skapade också upprepade gånger självporträtt.

Förutom porträtt målade han många historiska scener, stilleben och landskap. Framför allt gjorde han sig ett namn bland sina samtida med sin mycket livliga, stämningsfulla och naturtrogna målarstil.

Förutom sitt arbete som målare var han också en ivrig samlare. Han byggde upp en stor samling av konstföremål som målningar, kopparstick och träsnitt, samt vardagsföremål som mynt, vapen och musikinstrument. Han arbetade också som målarlärare och sägs ha haft omkring 20 elever.

Trots sin undervisningsverksamhet och ett stort antal uppdrag hamnade Rembrandt i ekonomiska svårigheter från omkring 1650 och framåt. Han kunde inte längre betala sina skulder och var till och med tvungen att sälja sitt hus. När han dog 1669 var han helt utblottad.

Rembrandt efterlämnade ett omfattande verk, som uppskattas omfatta omkring 250 målningar, cirka 300 etsningar och omkring 1 000 teckningar. Många av hans verk anses idag vara milstolpar inom barockmåleriet och är mycket populära utställningsföremål.

Målningen "Nattvakten" hedrar Amsterdams milis

Rembrandts talang som porträttmålare var mycket efterfrågad omkring 1640. Under denna period fick han också uppdraget att måla det som idag är hans mest kända verk. Amsterdams milisgille ville pryda bankettsalen i sitt huvudkontor med en stor och representativ målning. Den var avsedd att hedra de män som i den frivilliga milisen upprätthöll ordningen i staden.

Eftersom detta bokstavligen var ett hedersuppdrag var det en mycket ansvarsfull uppgift att avbilda vaktkompaniet i en målning. Rembrandt accepterade uppdraget och fullbordade det monumentala verket 1642.

Titeln som idag är känd som "Nattvakten" (nederländska: "De Nachtwacht") sägs ha använts för första gången i slutet av 1700-talet. Den härstammar tydligen från det förmodade motivet: en stor grupp beväpnade män i svagt ljus.

Idag antas dock att Rembrandt ursprungligen inte hade för avsikt att måla en nattlig scen. Det mörka intrycket uppstod bara för att målningen hade blivit mycket smutsig. Dessutom är den avbildade scenen förmodligen inte en "nattvakt" i egentlig mening. Åtminstone ser soldaterna inte nödvändigtvis ut som om de just nu skyddar någon eller något från överhängande fara. Ändå har titeln "Nattvakten" bestått till idag.

"Nattvakten" Bildbeskrivning: Vakter, en flicka och ett självporträtt

Idag skulle man förmodligen beskriva Rembrandts "Nattvakten" som en sök-och-hitta-bild, eftersom den visar en mycket dynamisk scen med många olika huvudpersoner.

Vakterna

Medlemmarna i kompaniet är delvis klädda i fina kläder och bär vapen som pikar, svärd, hillebarder och gevär. De står tätt ihop och är upptagna med olika aktiviteter. Vissa laddar sina musköter, andra verkar samtala.

Förutom beställarna kan minst 15 andra personer kännas igen på målningen. Rembrandt visade dock inte deras ansikten alls eller bara ofullständigt. De fungerar endast som staffage och fyller scenen visuellt.

Rembrandt använde måleritekniker som belysning och ljusa färger för att få vissa personer att sticka ut från gruppen:

• Truppens kapten, Frans Banninck Cocq, är tydligt i centrum för uppmärksamheten. Hans snövita krage och röda skärp sticker ut på ett slående sätt mot hans svarta kostym. En officersstav betonar hans ledande roll.
• Till höger om honom står hans löjtnant, Willem van Ruytenburgh. Hans gula kostym med vitt skärp sticker ut bredvid den mörkt klädda kaptenen.
• Mycket iögonfallande är också en soldat klädd i rött som laddar sitt vapen. Detta sägs vara musketören Jan Aertsz van der Heede.

Den (okända) kvinnliga figuren

Av särskilt intresse i nästan alla analyser av Nattvakten är dock en liten kvinnlig figur bland soldaterna. Rembrandt framhävde henne tydligt i hennes ljusa klänning. På sitt bälte bär hon både en död kyckling och en pistol. Dessa föremål tolkas vanligtvis som symboler för medborgargillet.

Det finns dock olika spekulationer om figurens identitet. Hennes kroppsstorlek tyder på att hon är en flicka, medan hennes ansiktsdrag liknar en vuxen kvinnas.

Det är dock inte säkert vem denna figur egentligen är. Konsthistoriker är mycket mer säkra på en person som bär en basker till höger om flaggbäraren, vars ansikte endast är delvis synligt. Man antar att Rembrandt här har förevigat sig själv i gruppen av musketörer. Detta stöds av det faktum att han var känd för sina många självporträtt. Dessutom var det inte alls ovanligt på den tiden att konstnärer integrerade sin egen avbildning i sina verk.

Rembrandt bröt med traditionen för gruppporträtt på flera sätt

Rembrandts "Nattvakten" skiljer sig märkbart från många gruppporträtt i 1600-talets holländska måleri. På den tiden fanns det tydliga regler för att avbilda grupper av människor:

• Vanligtvis komponerade konstnärer inte gruppporträtt som självständiga motiv. De baserades snarare på individuella porträtt, arrangerade sida vid sida med lika stor tyngd.
• Utsökta bakgrunder eller igenkännliga handlingar var inte avsedda för denna typ av målning. Först och främst måste personerna vara lätt igenkännliga och ingenting fick distrahera från dem.

Dessa målningar saknade dock helt och hållet atmosfär. Rembrandt valde däremot en nästan revolutionerande tolkning av denna genre. Han förvandlade sitt gruppporträtt till en nästan teatralisk scen, full av liv och rörelse:

• Först bröt han upp den standardiserade placeringen av figurerna och iscensatte istället en livlig scen där varje person visas upptagen med en individuell aktivitet.
• Rembrandt lät också var och en av de porträtterade bära sina egna kläder samt ytterligare föremål som vapen, en flagga eller en trumma.
• Ovanligt för ett gruppporträtt lade han också till olika andra figurer, såsom den mystiska flickan och en skällande hund.
• Dessutom berikade han målningens bakgrund med en mängd statister vars namn inte är kända.

Alla dessa element gör att scenen framstår som mycket dynamisk och låter betraktaren fördjupa sig i situationen.

Tolkning av "Nattvakten" – Symboliken bakom Rembrandts mästerverk

Med sin målning "Nattvakten" hedrade Rembrandt medlemmarna i Amsterdams milis. Han använde olika tekniker för att få milisen att framstå som aktiv, heroisk och beslutsam. Många av männen på bilden håller vapen i händerna och verkar vänta på att kallas till handling.

De många spjuten i bakgrunden av målningen ger också intrycket att milisen hade många fler soldater till sitt förfogande. Detta kompani visar tydligt sin vilja att skydda staden från skada både inifrån och utifrån. På så sätt förmedlar målningen en känsla av trygghet till betraktaren.

Rembrandts "Nattvakten" berättar också om den höga sociala ställning som milisen åtnjöt. Soldaternas delvis mycket eleganta kläder får dem att framstå som mycket kultiverade. De ser inte ut som skjutglada legionärer. Snarare uppstår intrycket att de kommer från medelklassen.

Vid närmare betraktande verkar det dock som om Rembrandt inte ville skildra en faktisk händelse i denna målning. Snarare strävade han efter att skapa en dramatisk atmosfär och idealisera soldaterna. Genom att skickligt belysa scenen skapade han en nästan mystisk stämning:

• Ljuset, med sina riktade strålkastare, verkar något overkligt, men förstärker ögonblickets patos.
• Soldaternas delvis utsmyckade och eleganta kläder skulle förmodligen ha varit ganska opraktiska i verkliga konfrontationer.
• Av säkerhetsskäl skulle det också ha varit högst osannolikt att så många män hanterade sina musköter på en så trång yta.

Sammantaget måste man därför anta att detta är mer en fiktiv situation än en verklig händelse.

En analys av "Nattvakten" visar att hela scenen är utformad för att visa milisen i ett mycket positivt ljus. Milisen framstår som en enhet som håller ihop även när den står inför extrem fara. Detta gör Rembrandts "Nattvakten" inte bara till en symbol för medborgerligt engagemang under 1600-talet, utan också för social sammanhållning i allmänhet.

Rembrandts "Nattvakten" har skadats svårt och restaurerats flera gånger

Under de nästan 400 år som gått sedan den färdigställdes har Rembrandts "Nattvakten" fått utstå mycket. Inte bara den normala åldringsprocessen har påverkat målningen, utan också flera avsiktliga skadegörelser:

Den första och allvarligaste förändringen av målningen gjordes redan 1715. Det imponerande verket skulle hängas i Amsterdams rådhus. Men med sina ursprungliga mått på cirka 4 meter i höjd och 5 meter i bredd passade det inte in i det avsedda utrymmet. Därför klipptes helt enkelt remsor av på alla fyra sidor av duken. De avklippta remsorna försvann sedan spårlöst.

Verket skadades ytterligare av flera angrepp. År 1911 och 1975 blev tavlan knivhuggen under utställningar, och 1990 besprutades den med svavelsyra. På grund av skadorna och åldrandets effekter har tavlan restaurerats flera gånger.

Det har gjorts flera försök att både rengöra den och fräscha upp färgerna. Den har också omklätts minst en gång. Syftet med detta var att stabilisera duken och täppa till sprickor och hål.

Projektets preliminära höjdpunkt var försöket att restaurera de kanter av målningen som togs bort 1715. Med hjälp av en handmålad kopia från 1600-talet och artificiell intelligens rekonstruerades de saknade delarna. De placerades runt målningen, och det nu fullständiga verket ställdes ut på Rijksmuseum i tre månader. "Operation Night Watch" pågår fortfarande och lovar att ge många fler avslöjande insikter om verket och konstnären.

Historien om "Nattvakten" är långt ifrån avslutad

På Rijksmuseum är "Nattvakten" den stora publikmagneten. Dess händelserika historia och konsthistoriska värde gör den till ett av de mest fascinerande verken i konsthistorien. Även om mycket redan är känt om denna målning, finns det fortfarande några frågor som är obesvarade.

Det är till exempel fortfarande ett mysterium vilken händelse Rembrandts "Nattvakten" egentligen avbildar och vem den kvinnliga figuren med kycklingen egentligen är. Det finns alltså fortfarande mycket utrymme för tolkningar och spekulationer kring Rembrandts viktigaste verk.

Resultaten av projektet "Operation Night Watch" på Rijksmuseum kan också ge många ytterligare intressanta upptäckter. Precis som under de senaste 400 åren kommer Nattvakten därför troligen att fortsätta fascinera många kommande generationer.