De stora målarna inom romantiken: Friedrich, Turner, Spitzweg

Under romantiken stod människans inre liv i centrum för konst, litteratur och filosofi. Denna epok sträckte sig ungefär från slutet av 1700-talet till mitten av 1800-talet. Under denna tid av stora politiska och samhälleliga omvälvningar riktade många människor sin uppmärksamhet mot sig själva.

Romantikens målare ägnade sig åt sin känslovärld, intresserade sig för spirituella och mystiska teman och vårdade en nära förbindelse med naturen. Denna livskänsla återspeglades också i romantikens måleri.

• Längtan efter det oändliga: Episka, ofta melankoliska landskap.
• Mytens värld: En återgång till spirituella och mystiska teman.
• Vardagens idyll: Skildringen av fredliga, delvis humoristiska scener.
• Den helhetliga tillvaron: Människan med alla sina känslor och drömmar.

I dag är det framför allt tre berömda målare inom romantiken som symboliskt står för hela epoken – Caspar David Friedrich, William Turner och Carl Spitzweg. Med deras verk som exempel ska romantikens måleri presenteras.

Landskap som populärt motiv

Landskapen utgjorde en stor tyngdpunkt i det romantiska måleriet. Romantikens målare hyllade i sina praktfulla verk naturens skönhet och upphöjdhet. Men de skapade inte bara särskilt estetiska och storslagna intryck av landskap. Ofta laddade konstnärerna också sina motiv symboliskt för att förmedla känslor eller budskap.

Drömmar, fantasier, spiritualitet och mystik

Romantikens konstnärer ägnade sig åt människors känslor, drömmar och fantasier, men också åt spiritualitet och mystik. Romantikens epok var också en reaktion på politiska och samhälleliga förändringar under 1700- och 1800-talet, såsom den franska revolutionen och industrialiseringen. Många människor längtade efter lugn och trygghet. De flydde in i naturens idyll, in i fantasivärldar och ägnade sig åt sig själva i stället för att konfrontera verkligheten.

Denna livshållning kom också till uttryck i temana i romantiska bilder. De målande koncentrerade sig på motiv där individen stod i förgrunden – både i överförd bemärkelse och helt konkret. Romantikens målare tog i sina verk upp teman som längtan, förgänglighet, drömmar, rädslor, passion eller melankoli.

Förutom de subjektiva känslorna ägnade de sig också åt religiösa eller spirituella motiv. Innehållet omsatte romantikens konstnärer i olika motivgrupper, till exempel i idylliska ögonblick med par, familjer eller sällskap, majestätiska landskap eller dramatiska scener ur mystik och fabler.

Landskap som populärt motiv

Landskapen utgjorde en stor tyngdpunkt i det romantiska måleriet. Romantikens målare hyllade i sina praktfulla verk naturens skönhet och upphöjdhet. Men de skapade inte bara särskilt estetiska och storslagna intryck av landskap. Ofta laddade konstnärerna också sina motiv symboliskt för att förmedla känslor eller budskap.

Caspar David Friedrich – Den berömda tyska romantiska målaren

Caspar David Friedrich (1774–1840) är den mest framstående tyska målaren under romantiken. Friedrich hade en unik förmåga att översätta mänskliga känslor till landskapsbilder. Han behandlade existentiella frågor om människans tillvaro genom att iscensätta passande natur- och landskapsscener.

Hans stil kännetecknades av en skildring som ibland var idyllisk och ibland dramatisk. Med stor perfektion och uppmärksamhet på detaljer skapade han nästan fotorealistiska landskapsbilder. Ändå var Friedrich aldrig intresserad av en verklighetstrogen dokumentation av naturen. Han hämtade visserligen inspiration från verkliga landskap i hela Tyskland. I sina målningar konstruerade han dock en fiktiv värld utifrån sina intryck.

En av Friedrichs mest berömda målningar är "Vandraren över dimhavet". Målningen, som tillkom omkring 1818, visar en man sedd bakifrån. Han står på en klippa och blickar ut över ett landskap med imponerande, dynamiska molnformationer. Friedrichs målning har tolkats på olika sätt. Den skulle kunna stå för uppnåendet av ett mål och samhörigheten med naturen, men också tolkas som en symbol för övergången från denna världen till hinsides, för melankoli eller för ensamhet.

William Turner – Pionjären inom ljusmåleriet

William Turner (1775–1851) räknas som en av den engelska romantikens mest betydelsefulla målare. Redan i slutet av 1700-talet var han en etablerad figur på Londons konstscen. I början av tjugoårsåldern ställde han ut sina första målningar, och i slutet av tjugoårsåldern hade han redan utsetts till professor vid Royal Academy.

Turners favoritmotiv var havslandskap, landskap och stadsvyer. Den engelske romantikern fann sina motiv inte bara i sitt hemland utan också på sina många resor. Han målade olika sevärdheter i Europa, till exempel Venedigs kanaler, Gotthardpasset, Loreleiklippan eller Stonehenge.

William Turner återspeglade naturens skönhet, mystik och kraft i sina verk. För att återge karaktären och stämningen hos sina motiv så levande som möjligt utvecklade han en målarstil som var praktiskt taget revolutionerande för sin tid. Istället för att begränsa sig till att avbilda sina motiv realistiskt ville han förmedla något av sin subjektiva upplevelse i sina verk. Han ska en gång ha sagt:

”Min uppgift är att måla det jag ser, inte det jag vet finns där”

Följaktligen fokuserade han inte på detaljrikedom och realism utan på att återge ljusförhållandena, färgspelet och stämningen i ögonblicket.

I sin målning ”The Grand Canal Venice” från 1835 koncentrerade han sig också på det bländande ljuset i just det ögonblicket. Både molnen på himlen och de ljusa byggnaderna reflekterar solljuset. Turner skissade endast byggnaderna till vänster och höger om kanalen. Dessutom tonade han ut husens konturer alltmer ju längre de drog sig tillbaka i bildens bakgrund. Med detta måleri betraktas William Turner idag som en viktig föregångare till impressionismen.

Carl Spitzweg – sin tids skälmske krönikör

Carl Spitzweg (1808 – 1885) är den mest kända målaren från Biedermeiertiden. Denna epok sträckte sig i Tyskland från början till mitten av 1800-talet och föll därmed inom senromantikens fas. Båda epokerna överlappade inte bara tidsmässigt.

Biedermeierkonstens kännetecken uppvisade tydliga paralleller till romantiken. Även Carl Spitzweg stod helt i traditionen från romantikens måleri. Han behärskade ett högst realistiskt måleriskt sätt. Han utarbetade bildföremålen mycket detaljerat för att få dem att verka så verklighetstrogna som möjligt. Bland hans motiv fanns idylliska landskap och genrescener.

Spitzweg avbildade ofta något excentriska outsiders, som till exempel i "Den fattige poeten" (1839). I denna målning behandlade han det något romantiserade författaryrket på ett satiriskt sätt. Han visade poeten som en man som till synes utför sitt arbete medan han ligger i sängen på dagarna. Han bor ensam i en liten, sparsamt möblerad och förmodligen kall lägenhet, men verkar inte vara olycklig. Idag skulle man säga att Carl Spitzweg med denna målning skapade en symbol för det välkända uttrycket "svältkonst".

Även efter 250 år är romantikens måleri fortfarande aktuellt

Även om romantikens måleri från mitten av 1800-talet till en början förlorade något i betydelse, hade det fortfarande stort inflytande på olika efterföljande konstepoker.

Många impulser som romantikens målare gav vidareutvecklades i efterföljande stilar. Impressionisterna lät sig till exempel inspireras av det sätt på vilket William Turner framställde ljuset och atmosfären. Även romantikkonstens så verklighetstrogna framställningssätt som möjligt togs senare upp igen, till exempel i den nya sakligheten i början av 1900-talet. Till och med i den samtida kulturen kan man åter se spåren av romantikerna och deras andliga hållning.

Romantikens målare är i dag mycket populära

Verken av romantikens konstnärer som Caspar David Friedrich eller William Turner är fortfarande mycket populära. Deras bildspråk är så universellt att det även efter mer än 250 år fascinerar och berör publiken. Deras popularitet beror inte minst på att de tog upp teman som berör alla människor oavsett historisk kontext, till exempel kärlek, längtan eller melankoli.

Dessutom söker många människor även i dag åter efter trygghet och idyll mot bakgrund av fortsatt stora kriser i världen. Liksom under romantikens epok framstår tillbakadragandet till det privata alltmer som en utväg. Därför plockas i dag romantiska idéer upp i kärnan i många trender i sociala medier. Till exempel hyllas idealiserade landskapsmotiv eller den hemtrevliga gemytligheten firas. Uppenbarligen är romantikens konst och dess budskap fortfarande aktuella och tidsenliga i dag.

Utvalda verk om de stora målarna inom romantiken