Måleriets epoker

Renässans, impressionism, abstrakte bilder eller pop-art – dessa och många andra betydelsefulla epoker inom måleriet har haft ett avgörande inflytande på konsthistorien. Under de senaste cirka 1500 åren har en fascinerande mångfald av stilar utvecklats inom måleriet – och än i dag genomgår motiv, tekniker och konstnärliga koncept en kontinuerlig förändring. Nedan presenterar vi en kort kronologisk översikt över de viktigaste epokerna i måleriets historia från medeltiden till nutid. Fokus ligger på epokernas väsentliga kännetecken samt typiska verks­exempel.

Medeltiden

Medeltidens måleri sträckte sig ungefär från 5. till 1500-talet. Under denna period utvecklades olika stilriktningar inom konsten, såsom romanik och gotik. Under medeltiden stod måleriet helt i kyrkans och den kristna lärans tjänst. Den katolska kyrkan hade etablerat sig i många länder i Europa. Den utrustade sina kyrkor och kloster med ett stort antal målningar, fresker och skulpturer och var därmed den viktigaste uppdragsgivaren för konstverk.

• Viktig funktion: Under medeltiden hade måleriet en viktig uppgift. Eftersom endast få människor kunde läsa vid denna tid fungerade målningarna som ett centralt kommunikationsmedel för den katolska kyrkan. Prästerskapet använde bilderna för att sprida den kristna religionen och dess värderingar samt för att stärka de troende i deras tro.
• Religiösa motiv: Som inflytelserik uppdragsgivare fastställde den katolska kyrkan ofta även motiven. Målningarna visade till största delen teman ur Bibeln. Dit hörde till exempel scener ur Kristi liv, Mariabilder eller Pietà-framställningar.
• Stiliserat måleri: Framställningen av bildobjekten var under medeltiden ännu inte särskilt realistisk. Figurerna målades oftast mycket förenklat och stereotypt. De saknade dessutom ofta individuella kännetecken.

Verkexempel: "Bebådelsen till Maria" av Konrad Witz

Den tysk-schweiziske målaren Konrad Witz skapade omkring 1440 sin målning "Bebådelsen till Maria". I detta verk visar han hur Maria i ett enkelt rum får veta av en ängel att hon är gravid. Konrad Witz räknades dock redan till avantgardisterna bland medeltidens målare. Han strävade efter en så verklighetsnära framställning av bildobjekten som möjligt. Dessutom försökte han skapa rumsligt djup i sina målningar.

Konstepoker inom måleriet: Renässans

Renässansen tog sin början omkring övergången från 1300- till 1400-talet och varade i cirka 200 år. Det centrala kännetecknet för renässansmålningar var återgången till estetiken och stilen från den romerska och grekiska antiken. Måleriet under denna epok skilde sig från medeltiden framför allt när det gäller bildteman och framställningssätt.

• Världsliga och religiösa motiv: Medan bibliska och religiösa teman och gestalter dominerade under medeltiden, började nu även världsliga motiv ta plats i måleriet. Konstnärerna porträtterade allt oftare vanliga människor, och de första bilderna av djur uppstod.
• Återgång till verkligheten: Det viktigaste kännetecknet för renässansmåleriet var strävan efter att avbilda bildobjekten så naturtroget som möjligt. Konstnärerna fokuserade på korrekt återgivning av proportionerna hos människa och natur. Införandet av centralperspektivet bidrog också till detta. Med denna form av bildkomposition lyckades konstnärerna skapa illusionen av rumsligt djup i sina målningar.
• Oljemåleri: Under renässansen blev oljemåleriet alltmer populärt. Oljefärgerna öppnade många nya möjligheter för konstnärerna. De var kraftfullare och mer lysande och tillät finare färgnyanser. Dessutom möjliggjorde oljefärgerna tekniken "sfumato". Vid denna måleriska metod arbetade konstnärerna inte med skarpa kontraster, utan lät konturerna mjukt flyta samman genom skicklig mjukteckning.

Verkexempel: "Mona Lisa" av Leonardo da Vinci

Under renässansen skapades många betydelsefulla verk i konsthistorien, till exempel Sandro Botticelli "Venus födelse", Albrecht Dürer "Fälthare" eller freskerna i Sixtinska kapellet av Michelangelo. Det mest berömda verket från renässansen är dock sannolikt Leonardo da Vinci "Mona Lisa". Da Vinci målade Mona Lisas ansiktsdrag samt landskapet i bakgrunden på ett häpnadsväckande realistiskt sätt. Dessutom räknas målningen som ett praktexempel på sfumato-tekniken.

Barock

Barocken följde direkt efter renässansen och varade ungefär från början av 1500-talet till mitten av 1700-talet. Denna epok har blivit en symbol för praktfull konst. Från barocken härstammar många berömda konstnärer, till exempel Michelangelo da Caravaggio, Jan Vermeer, Rembrandt van Rijn eller Peter Paul Rubens. Barockens måleri hade många likheter med renässansen. Det utvecklades dock vidare, särskilt när det gäller bildteman och måleriska tekniker.

• Mångfald av motiv: Bland måleriets epoker var barocken den första där konstnärerna tog upp många olika bildteman i sina verk. Scener från religion och mytologi förblev mycket populära. Men även rent världsliga motiv som genrebilder, landskap, djur, stilleben och porträtt blev allt vanligare.
• Verklighetsnära framställning: Barockens måleristil var fortfarande tydligt inspirerad av renässansen. Målarna strävade efter att återge sina bildvärldar så realistiskt som möjligt. De började ge bildobjekten en plastisk verkan och skapa illusionen av rumsligt djup. Dessutom lade de stor vikt vid en särskilt dramatisk och emotionell framställning av sina bildscener.
• Ljusets roll som gestaltningsmedel: En utbredd teknik för att ge bildscenerna en stämningsfull intensitet var samspelet mellan ljus och skugga ("chiaroscuro"). Medvetet placerade ljusaccenter eller avtagande belysning skapade dynamik och definierade stämningen.

Verkexempel: "Nattvakten" av Rembrandt van Rijn

En av de mest berömda barockmålningarna är "Nattvakten" av Rembrandt van Rijn. Bilden visar samlingen av ett amsterdamskt skyttegille. Den holländske målaren iscensatte utan tvekan denna scen mer än han realistiskt avbildade den. Med en helt särskild ljusföring och kraftiga ljus-mörker-kontraster skapade han en nästan teatralisk atmosfär.

Romantik

Romantiken betecknar perioden mellan slutet av 1700-talet och mitten av 1800-talet. Under denna tid tog humaniora, konst och litteratur avstånd från den starkt rationellt präglade klassicismen som omedelbart föregick romantiken. I romantikens filosofi stod individen med sina känslor och sin tankevärld i centrum. Även en andlig förbindelse med naturen samt det gudomligas närvaro fick åter betydelse. Många av dessa aspekter togs också upp av romantikens målare.

• Människan och naturen som motiv: Liksom i de tidigare epokerna inom måleriet fick även människan under romantiken allt större betydelse som motiv. Konstnärerna behandlade ibland konkret, ibland symboliskt individens tankar och känslor. Den andra stora motivgruppen inom romantikens måleri var naturen. Målarna visade landskapen i hela deras skönhet. Samtidigt tenderade de att förhärliga naturen och framställa den mer idyllisk än den faktiskt var.
• Känslor som budskap: Under romantiken blev måleriet en spegel av den mänskliga själen. Motiven, särskilt landskapen, stod inte bara för sig själva utan symboliserade individuella känslor som melankoli, glädje, rädsla eller längtan. Målarna använde ofta mycket dramatiska eller mystiska bildvärldar.
• Andliga konnotationer: I romantikens målningar skulle motiven inte enbart återges så estetiskt som möjligt. I scenerna fanns det alltid även antydningar om transcendens, andlighet och religion. Särskilt i episka landskapsframställningar uttrycktes föreställningen om högre väsens eller parallella världars existens.

Verkexempel: "Vandraren över dimhavet" av Caspar David Friedrich

Caspar David Friedrichs mästerverk från 1818 är ett särskilt gott exempel på romantikens konst. Det visar en man på en klippa som blickar ut över ett upprört hav av moln. Friedrich skapade i denna målning ett ytterst stämningsfullt landskap där människan ändå spelar en betydande roll. Scenen kan tolkas på olika sätt, till exempel som en symbol för ensamhet, en melankolisk tillbakablick, en (metaforisk) blick ner i avgrunden eller uppnåendet av ett mål.

Måleriets epoker: Realism

Realismen gjorde sitt intåg i måleriet från mitten av 1800-talet. Denna måleristil var en reaktion på de föregående måleriepokerna. Dessa hade knappt ägnat sig åt människors verkliga livsvillkor och hade ofta framställt världen förskönad och idealiserad. Realismen däremot syftade till en autentisk återgivning av livsförhållandena i mitten av 1800-talet.

• Motiv från vardagen: I jämförelse med andra stilepoker inom måleriet utmärkte sig realismen framför allt genom sina särskilda bildteman. Konstnärerna behandlade huvudsakligen den enkla befolkningens livsvillkor. I sina målningar visade de ofta vardagliga situationer ur arbetares, bönders och borgerskapets liv. Förutom samhällslivet hörde även landskap till motiven. Dessa målningar visade oftast inhemska och föga spektakulära landskap.
• Ingen försköning av verkligheten: Realismens bilder skulle förmedla ett autentiskt intryck. Därför avstod målarna från all form av idealisering, försköning eller dramatisering. I stället intog konstnärerna rollen som neutrala observatörer. Genom sin nästan dokumentära karaktär fick realismens måleri även en politisk och samhällskritisk underton.
• Naturtrogen framställning: Realismens ambition återspeglades även i måleriet. Målarna strävade efter en så verklighetsnära och detaljerad återgivning av bildobjekten som möjligt. De använde varken skrikiga färgtoner eller andra överdrivna effekter. I stället arbetade de ofta med dämpade färger och höll sig till bildobjektens naturliga proportioner.

Verkexempel: "Stenkrossarna" av Gustave Courbet

Den franske målaren Gustave Courbet (1819 – 1877) var en huvudrepresentant för realismen. I sin målning "Stenkrossarna" från 1849 gjorde Courbet två hårt arbetande män till sitt motiv. Det verkar som om Courbet i hemlighet har observerat de två arbetarna. Scenen framstår som mycket autentisk och trovärdig tack vare den realistiska måleristilen.

Impressionism

Impressionismen utvecklades under andra hälften av 1800-talet. Denna epok förde med sig betydande innovationer inom måleriet. Impressionisterna ville inte avbilda världen realistiskt, utan fånga ögonblickets atmosfär i sina verk. För detta gick de helt nya vägar både när det gäller måleriteknik och bildkomposition. Till de mest kända representanterna för impressionismen hör Claude Monet, Pierre-Auguste Renoir, Edouard Manet och Camille Pissarro.

• Atmosfär i stället för perfektion: I de föregående måleriepokerna gällde fortfarande maximen att målningarna skulle återge världen så exakt som möjligt. Impressionismen bröt för första gången med denna regel. Dess målare hade som mål att överföra sin individuella upplevelse av ett ögonblick till duken. En särskild roll spelade här återgivningen av ljusförhållandena. Konstnärerna lyckades återge ljusets färg och intensitet, som förändrades beroende på tid på dagen och årstid.
• Ett revolutionerande måleri: Impressionisterna förändrade även sitt sätt att måla. För att återge det subjektiva intrycket reducerade de detaljerna i bildobjekten, lät konturerna suddas ut eller målade endast silhuetter. Även färgpaletten anpassade målarna till den aktuella ljussituationen. Ofta använde de ljusa pastelltoner som gjorde det möjligt att återge fina färgnyanser.
• Nya tekniker: Konstnärerna förändrade dessutom hela måleriprocessen. De arbetade inte längre fram bilddetaljerna med de finaste linjerna, utan applicerade färgen med punkter och bredare penseldrag. Dessutom använde de mer oljefärg än vanligt, så att penseldragen blev tydligt synliga. Många impressionistiska målare ställde även upp sina stafflier utomhus för att kunna överföra sina intryck så snabbt och oförfalskat som möjligt till duken ("plein air-måleri").

Verkexempel: "Intryck, soluppgång" av Claude Monet

Ingen målning representerar impressionismen så väl som "Intryck, soluppgång" av Claude Monet (1840 – 1926). Målningen från 1872 visar hamnen i Le Havre på morgonen. Monet arbetade här redan med impressionismens karakteristiska stilmedel. I det diffusa ljuset från den ännu svaga solen kan man endast urskilja silhuetterna av hamnanläggningen och fartygen. "Intryck, soluppgång" visades på impressionisternas första utställning år 1874 och gav hela epoken dess namn.

Modernism

Konstepoken modernismen sträckte sig från slutet av 1800-talet till mitten av 1900-talet. Denna fas kännetecknades av en aldrig tidigare skådad stilistisk mångfald. Under denna tid utvecklades många progressiva uttrycksformer som delvis bröt radikalt med konstens traditionella konventioner. Flera banbrytande stilar uppstod, såsom Kubism, Expressionism eller Surrealism. Bland de stora namnen under denna tid finns bland andra Pablo Picasso, Franz Marc, Paul Klee, Henri Matisse, Marc Chagall, René Magritte och Wassily Kandinsky.

• Progressiv konstuppfattning: Många stilar inom modernismen ifrågasatte traditionerna från alla tidigare epoker inom måleriet. Deras konstnärer definierade grundläggande måleriets uppgift och funktion på nytt. De strävade inte längre efter att avbilda världen perfekt. I stället presenterade de i sina verk sina subjektiva perspektiv och uttryckte känslor och tankar. Dessutom började de experimentera med nya framställningssätt och utforska måleriets möjligheter.
• Innovativ bildkomposition: Modernismens konstnärer kände sig inte längre bundna av måleriets traditionella regler. Särskilt iögonfallande var tendensen till en stiliserad framställning. Många målare reducerade detaljerna i bildobjekten och arbetade med större färgfält. Ofta upphävde de också den naturtrogna färgtilldelningen till objekten. I stället tilldelade de färgpaletten på nytt, som till exempel Franz Marc gjorde i "Den gula kon" (1911). Även objektens former samt bildperspektivet tolkade de mycket fritt.
• Vägvisare för abstraktionen: Modernismens måleri kännetecknades i jämförelse med alla tidigare stilepoker inom måleriet av ett allt större avståndstagande från den föreställande framställningen. Därmed lades också grunden för abstraktionen under denna tid. Många konstnärer började i sina verk uteslutande använda fria former, strukturer och objekt utan någon koppling till existerande föremål. Till abstraktionens pionjärer hörde bland andra Wassily Kandinsky, Sophie Taeuber-Arp och El Lissitzky. Senare följde ytterligare betydande företrädare som Jackson Pollock, Mark Rothko, Victor Vasarely och Antoni Tàpies.

Verksexempel: "Guernica", "Blå häst 1" och "Komposition"

Den stora mångfalden av stilar återspeglas i många betydelsefulla målningar som skapades under modernismen. Ett av de viktigaste verken från denna fas är Piet Mondrians "Komposition med rött, gult, blått och svart" från år 1921. Med sitt bildspråk av ytor och linjer blev Mondrian en vägvisare för abstraktionen. Den tyske expressionisten Franz Marc målade år 1911 målningen "Blå häst 1". Sedan dess stod den som en symbol för den inflytelserika konstnärsgruppen "Der blaue Reiter". År 1937 skapade Pablo Picasso med "Guernica" ett av 1900-talets mest kända verk. Den monumentala målningen skulle bli en ikon för fredsrörelsen och den politiska konsten.

Stilepoken för samtida måleri

Som samtida betecknas vanligtvis konsten från andra hälften av 1900-talet fram till i dag. Begreppet står inte för någon bestämd stilistisk epok, utan enbart för tidsperioden under de senaste cirka 80 åren. Karakteristiskt för denna fas är pluralismen av stilar och tekniker. Många konstnärer inom samtidskonsten har uppnått betydande framgångar, till exempel Andy Warhol, Gerhard Richter, Damien Hirst, Roy Lichtenstein, Alex Katz eller Banksy.

• Tradition och innovation: Mångfalden av stilar som redan hade börjat ta form under modernismen fortsatte inom det samtida måleriet. Många epoker från första hälften av 1900-talet såsom Expressionism, Surrealism och Abstraktion är fortfarande aktuella i dag. Därtill tillkom under andra hälften av 1900-talet ytterligare stilar som Popkonst, Abstrakt expressionism eller Urban Art.
• Moderna tekniker: Den tekniska utvecklingen stannar inte heller vid måleriet. Datorgrafik, digital bildbehandling och artificiell intelligens har blivit en del av många målares arbete. Dessa nya tekniker står i dag jämbördigt bredvid det klassiska måleriet med olje-, akvarell- eller akrylfärger.
• Blandning av stilar: Sedan mitten av 1900-talet kan man dessutom observera att konstnärer ofta inte enbart känner sig förpliktade till en viss epok eller teknik. I stället arbetar de ofta med flera stilar och tekniker samtidigt eller kombinerar dessa till en ny form av konstnärligt uttryck. Så återfinns till exempel i verken av Gerhard Richter både abstrakta och föreställande arbeten samt blandtekniker som övermålade fotografier.

Verksexempel: "Marilyn" av Andy Warhol

Popkonsten tillförde från 1960-talet återigen frisk vind till måleriet – både vad gäller det konstnärliga konceptet och bildspråket. Popkonstnärerna upphöjde vardagsföremål och medieinnehåll till motiv, arbetade med ett starkt stiliserat, kyligt bildspråk och etablerade nya tekniker inom konsten såsom serigrafi. Den amerikanske konstnären Andy Warhol representerar denna epok som ingen annan. Bland hans mest berömda arbeten finns hans porträtt av Marilyn Monroe. Med flera verk i en blandteknik av akrylfärg, serigrafi och bläck hyllade han den världsberömda filmdivans liv.

Utvalda verk från olika epoker