Art Nouveau: Startskottet för 1900-talet

Art Nouveau: Startskottet för 1900-talet

2022-09-01
ars mundi

Vid övergången mellan 1800- och 1900-talet fick en ny konstuppfattning sitt genombrott i många europeiska länder. Känd som Jugendstil i Tyskland, Art Nouveau i Frankrike, Modern Style i England, Liberty i Italien, Secessionsstil i Österrike eller Modernismo i Spanien, proklamerade olika progressiva konstnärsföreningar ett samtida koncept för konst, arkitektur och hantverk. Art Nouveau ville vara kosmopolitisk, innovativ och progressiv. Dess konst skulle inte bara ställas ut på museer utan snarare vara en del av så många människors vardag som möjligt. Samtidigt utvecklade konstnärerna en ny användning av former och bildspråk. Typiska drag för jugendstilen är användningen av ornament, blommönster och referenser till naturen.

Hur utvecklades jugendstilen?

Det nya konstbegreppet uppstod i slutet av 1800-talet. Många konstnärer i Europa ansåg att konsten befann sig mitt i en kris: bildkonsten dominerades av historicismen som hade hämtat sina stilelement från olika tidigare epoker som gotiken, renässansen, barocken eller romaniken. Denna tendens att återvända till äldre epoker gav upphov till kritik, särskilt eftersom en stil som var orienterad mot det förflutna inte kunde återspegla den aktuella utvecklingen inom konst, kultur och samhälle. Det var inte bara de sköna konsterna som kritiserades utan även hantverk och handel. Den fortskridande industrialiseringen möjliggjorde modern löpande band-produktion. Ofta lades dock för lite vikt vid estetik och kvalitet. Resultatet blev billiga, massproducerade varor som ofta upplevdes som smaklösa eller banala. Förutom den snabba tekniska utvecklingen, konsumenternas beteende och nya former av underhållning uppstod också ett främlingskap inför naturen. För att motverka dessa missförhållanden och trender bildade målare, skulptörer, arkitekter och konsthantverkare organisationer i många europeiska länder och drev kampanjer för en grundläggande förändring av konsten och samhället.

Art Nouveau som ett universellt språk för konst, design och arkitektur

Art Nouveau och andra besläktade konströrelser försökte förändra attityderna på flera plan. Först och främst måste den konservativa historicismen elimineras. Art Nouveau-konstnärerna var övertygade om att den samtida konsten inte kunde uppstå ur en bild och användning av former som delvis redan var flera hundra år gamla. Istället skulle de nya konstnärliga uttrycksformerna vara originella, individuella och moderna. Art Nouveau-konstnärerna var dessutom intresserade av konstens självbild. Konsten skulle bli mindre elitistisk och få en större plats i människors vardag. Detta var nära kopplat till avskaffandet av den föråldrade uppfattningen om "högre" och "lägre" konst. Enligt den traditionella akademiska konstuppfattningen var de sköna konsterna överordnade hantverk och design av vardagsföremål. Art Nouveau-konstnärerna motsatte sig detta, eftersom det bara var genom att ge de olika disciplinerna lika rättigheter som konsten kunde bli fast förankrad i så många människors liv som möjligt. Konstnärer, arkitekter och hantverkare skulle tillsammans utveckla en stil som sedan kunde tillämpas på så många områden i livet som möjligt - från måleri och skulptur till byggnadsarkitektur och design av smycken, mode, möbler, porslin och många andra vardagliga tillbehör. Produktionen av vardagsföremål skulle också i allt högre grad fokusera på högkvalitativa material, gediget utförande och funktionalitet. I princip skulle alla produkter tillverkas enligt traditionellt hantverk, vilket var tänkt att motverka den själlösa massproduktionen. Art Nouveau-konstnärernas idé om en - i positiv bemärkelse - utilitaristisk konst var dock inte helt ny. Den brittiska "Arts and Crafts"-rörelsen hade redan i mitten av 1800-talet förespråkat en mycket liknande filosofi. Massproduktionen i fabrikerna var en nagel i ögat på dem, och de ville motverka denna utveckling med konstnärliga impulser och höga kvalitetsstandarder. Dessutom eftersträvade "Arts and Crafts"-konstnärerna ett universellt förhållningssätt där konst, arbete och samhälle skulle ses i ett gemensamt sammanhang.

Art Nouveau-karaktäristik: Tillbaka till naturen med många ornament

Begreppet universell och samtida konst krävde en ny användning av former och bildspråk. Den skulle vara progressiv och nyskapande och inte bara upprepa stildrag från tidigare epoker, som historicismen gjorde. Art Nouveau-konstnärerna sökte inspiration för att utveckla sin stil i former och mönster som fanns i växtvärlden. Genom att hämta inspiration från blommor, blomställningar och träd försökte jugendkonstnärerna återknyta kontakten med naturen. De kopierade dock inte växternas former. Växterna inspirerade dem snarare till att skapa abstrakta och lekfulla mönster och strukturer med flytande linjer. Sådana blomsterornament användes inte längre bara som dekorativa tillbehör, de firades ibland till och med i stor skala. Art Nouveau-konstnärerna lånade inte bara sina mönster från flora och fauna utan använde också många av deras motiv. Landskap, djur och naturscenerier var till exempel ofta motiv. Men även porträtt hörde till de vanliga motiven. Särskilt kvinnor var mycket populära som motiv. De sågs som symboler för naturlighet, skönhet och harmoni och avbildades i vida, färgglada dräkter, med böljande hår och prydda med blommor. Alla dessa egenskaper hos jugendstilen lade grunden till den önskade differentieringen från historicismen och övergången till 1900-talets moderna konst.

Art Nouveau-epoken hade ett bestående inflytande på konsthistorien

Även om jugendstilens storhetstid bara varade i cirka 20 år, hade den ett stort inflytande på sin tids konst, arkitektur och design och satte sin prägel på de följande decenniernas epoker. Art Nouveau anses därför vara en viktig impuls för utvecklingen av den modernistiska konsten och för avantgardet i början av 1900-talet. En del av jugendstilens kännetecken och idéer återfanns senare i olika konströrelser - om än i något modifierad form - t.ex. i art deco, Bauhaus eller surrealismen. Dessutom uppstod många viktiga konstnärer ur jugendstilens epok. Inom måleriet är det bara ett namn som dyker upp i samband med jugendstilen: Gustav Klimt. Det råder ingen tvekan om att hans verk på ett avgörande sätt främjade den nya konströrelsen i Österrike. Med "Kyssen" och "Adele Bloch-Bauer I" skapade han två av de mest berömda målningarna genom tiderna. Dessutom var han en av grundarna av "Wiener Secession", en konstinstitution med eget utställningshus och tidskrift som på ett betydande sätt främjade avantgardet i Österrike. Andra viktiga konstnärer från jugendstilens epok är Alphonse Mucha, Josef Hoffmann, Koloman Moser, Louis Comfort Tiffany och Peter Carl Fabergé. Även på 2000-talet är Jugendstil, Art Nouveau och Co. fortfarande mycket populära. Vissa konstverk som skapades under jugendstilen tillhör konsthistoriens mest kända och dyraste, och jugendarkitekturen präglar fortfarande stadsbilden i många europeiska städer som Paris, Prag, Wien, Bryssel, Barcelona och Berlin.